Jag längtar...
Jag har inte dansat på mer än en vecka och bara kört minimal styrka, ingen annan träning. Abstinensen är helt sjuk kan jag lova. Det är nog egentligen säkrast för allmänheten att hålla sig undan. Inte bra, inte bra.
Har hur galet mycket som helst att göra i skolan också. Nationella i matte och så,kommer antagligen få säga hej till mitt första ig.. ! Musikalpremiär om 17 dagar. 4 engelska-uppgifter och 1 svenska-uppgift. Det håller ju inte.
Allt jag vill nu är att mitt knä ska bli bra och att bli frisk så att jag kan dansa och träna som vanligt igen. Något som vore awesome skulle också vara om alla uppgifter bara gjorde sig själva, detta är ju dock lite mer orealistiskt, tyvärr...
Jag vill också ha sommar och värme, ledighet, dans, Polen och Kroatien. Längtar!
Jag längtar efter dig..
Nu står plugg på schemat tills... jaa, tills jag somnar på uppgifterna. Känns så. Får se om jag överlever detta.
Ha det bäst, peace
Im 'ne isplati..
Idag har varit en jobbig dag, mentalt.. Jag har varit på Skandiateatern och kollat på dans. Sett människor på scenen som haft så jäkla kul, som har dansat samma koreografier som jag har lärt mig. Skador kommer sällan lämpligt, men detta måste nästan vara ett skämt. Fem dagar innan två dagar med föreställningar och mindre än en månad till musikalpremiär. Fint...
Jag blir seriöst mentalt instabil av att inte få dansa, det är inte bra på nått sätt.
Jag tror inte ni kan förstå.
Inte helt på riktigt. Det är
mer än vad jag någonsin
kommer kunna förklara
med ord. Det som får
mig att känna mig hel.
Dom små, små orden.
Rörelserna. Ingen kommer
någonsin kunna ta dom
ifrån mig. För jag har gömt
allt på ett ställe där ingen
någonsin skulle få möjlighet
att leta.. 
Snälla bara sluta...
Hah, jag är dålig på att ljuga. Riktigt dålig.
Nu ska jag plugga.. Tjehoo vad roligt.
Ha det bäst,peace
Livet suger, och är fint...
Invigt mina nya springskor.
Köttat galet på dansföreställningarna lördag och söndag.
Gått normalt.
Varit med och lärt mig koreografin på torsdag.
Koreograferat massor.
Detta skulle jag kunna ha gjort. Om det inte var för mitt förbannade jävla helvetes fans satans knä (och nej, jag tänker inte be om ursäkt för språket. För det är exakt såhär det är!) Jag var nämligen hos en läkare idag eftersom det ovannämnda svullnade upp igår. Efter lite kläm och känn och böj och knak kom hon med domen: Du måste ta det lugnt. Du får inte dansa eller träna på något sätt...
Kul grej, verkligen! Det gör ju ingenting. Jag har ju ingen användning av att kunna röra mig nu. Nejnej, vi har bara musikal-premiär om mindre än en månad. Ni som har läst min blogg innan har då antagligen läst ett inlägg som handlar om en av mina allra största rädslor. Att skada mig så att jag inte kan dansa. Grattis Nicole, där har du!
Det här kommer så sjukt och galet olämpligt att det nästan inte kan vara sant. Jag hoppas på att vakna upp i morgon bitti och slippa ta den receptbelagda medicinen som jag fick utskriven, för det hela har bara varit en riktig mardröm. Att tårarna som bara har forsat ner för mina kinder idag bara kommer vara ett minne av den.
Det enda som gjorde att jag inte drog nått gammalt över mig för att inte komma fram det närmaste 6 veckorna var att jag äntligen fick träffa den lilla nykomlingen! Så underbart underbar på alla sätt är hon det lilla livet, min lillalilla syster. Towe, som för er som inte vet föddes för 4 dagar sen. Den 4 maj. Åhh, när hon höll med sin minihand runt mitt finger. Lycka!
Jag orkar inte detta.. Nu skulle det va skönt att bara strunta i allt. Allt förutom familjen. Därför tänker jag dra mig.
Ha det bäst, peace
Fint och så
Det har gått rätt lång tid sen jag skrev och jag kommer med all säkerhet inte kunna ta upp allt som har hänt sen dess. Men nånstans måste man ju börja. Det har hunnits med musikalrep, 100 % dragshow, festligheter, bio, firande av olika slag, underbara nya människor, fina vänner och massamassa dans.
Måste skriva om Dansens dag som var i söndags. Det var helt galet! Det måste vara bland det underbaraste jag varit med om. Den började med att jag och Emmi begav oss till Fu kl 10, repade koreografi och sen var det dags för flashmob på Resecentrum och Söder Tull. Jag skulle kunna skriva så många positivt laddade ord att det skulle bli fett tråkigt att läsa. Så jag gör det inte. Även fast jag blev placerad i frontgruppen och blev filmad när jag hade som minst koll så var det så jäkla kul! Efter det var det ett fett Battle på Kulturkammaren som Vibe hade fixat med. Jag är så jäkla pepp på att verkligen träna upp min hiphop. Nästa år, då är det fasen jag som står där och är med och kör tryout. Säger även grattis till Pontus a.k.a Sweetflow som vann både hiphop och experimental.
Efter detta var jag hemma en snabbis för att sen åka tillbaka till Kulturkammaren ochännu mer dans. Mycket härligt att det faktiskt tas lite initiativ även i lilla Norrköping. Är mycket glad om det fortsätter så!
Måste också berätta att det är helt underbart att träffa nya människor. För det har jag gjort dena långhelg, massor faktiskt. Det är rätt coolt att man kan bo i samma stad och ha så många gemensamma vänner utan att veta att den andra finns. Vad som är ännu lite häftigare är att man kan ha så roligt med dessa människor, och få någon slags början på vänskap på så kort tid. Det är härligt!
Nu borde jag verkligen sova så jag kanske kan vakna upp frisk imorgon. Mitt immunförsvar har nämligen bestämt sig för att jobba emot mig istället för med mig (ovanligt). Känner jag mig själv rätt kommer det bli lite piano och gitarr innan sängen blir allt för lockande. Det är sånt som händer.
Ha det bäst, peace
Ne razumijem...
Jag spelade och sjöng på en lunchkonsert. Det kan ha varit det hemskaste jag har varit med om, for real. Jag går nog fel linje, Scen & Musikal är inget för mig. För satan sån scenskräck jag har! Kunde inte skriva ner anteckningar på lektionen efter för att mina händer skakade så mycket, det säger väl lite om situationen.. Usch och fy och andra liknande ord..!
Det skulle va nått...Ska det vara så här. Det håller ju inte.
Inte för mig. Det går liksom bara inte.
Tänkte lite för mycket när jag framförde
min låt. Tänkte på texten och kopplade
alldeles för mycket. Var tvungen att få
över tankarna på kompet. Inget annat.
Det gick inte bra, för det var inte publiken
mina ögon såg..
Borde VERKLIGEN plugga iLife-manus eftersom vi ska repa utan på fredag. Men känner inte riktigt att energin finns där. Efter konserten har jag varit helt slut. Får se vart detta leder.
Ha det bäst, peace!
Meningen med... jaa, vad?
Dans.. Jag vet att jag skrev ett inlägg om det igår. Men det gör inget tänker jag.. Om någon har missat det så älskar jag att dansa. Jag lever dans, andas dans.. Jaa, jag tror ni har förstått. Det var idag jag kom att tänka på det, på Sceniska gestaltningen när Nettan (våran lärare) frågade hur vi såg oss själva. Jag ser mig som en dansare. Det har tagit ett bra tag, men jag tror att jag gör det nu. Jag tror att jag klär mig efter det också. Det är flera som säger att dom kan se på mig att jag dansar. Det gör mig glad. Jag vet inte varför, men det känns som att jag har hittat mig själv. Jag säger ofta att jag inte har någon speciell stil. Men det har jag ju, jag har MIN stil.
Numero två. Fina människor som jag älskar över allt annat. Min finafina familj och mina underbara vänner. Jag fikade med min underbara bästa vän och syster på Espresso House idag. Hon är fin!
Alla mina vänner som stöttar mig när jag inte gör de smartaste valen i livet och inte inser hur dåligt saker kan bli, eller när jag bara vill prata ut all skit. Det är då ni finns, det är klart att ni finns annars också, men skillnaden mot andra "vänner" är att ni ALLTID är där! Jag vill bara säga att jag älskar er otroligt mycket, obeskrivligt mycket faktiskt! Jag vet också att jag är dålig på att säga det, förlåt. Puss på er ♥
Dansa, pausa...
Det känns som att jag har missat att skriva väldigt mkt här, har liksom inte haft tid. T.ex som att jag nu mer har två jobb. Ett som kassörska på CityGross och ett som assisterande dansare på Arbis. Att jag ska dansa front på en flashmob som är nästa söndag. Jag ska om några veckor få ett litet syskon. Vi har premiär på våran musikal "iLife om Kommer inte på mer nu, men det är med säkerhet 750 saker till, minst.
Dansa,dans... Det var länge sen jag skrev något om det här på bloggen. Det är lite lustigt eftersom det betyder så sjukt mycket och är en storstor del av mitt liv, av vem jag är. Det är också lite läskigt, att det betyder så mycket. För det skulle bli kaos om det försvann. Jag är inte säker på att jag skulle veta vem jag var utan dansen. Om jag fick en bestående skada som skulle göra att jag aldrig mer kan dansa, det är en av sakerna jag är mest rädd för. En av mina värsta mardrömmar, förutom när familj och vänner har dött, är när jag har skadat mig eller blivit så pass sjuk att dansen inte längre är ett alternativ. Kanske borde man uppskatta det man har mer, inte hela tiden vara rädd för att det ska försvinna, men njuta av det så länge det varar.
Nae, nu ska jag dra mig för att ta vara på dansen. Rep för flashmoben som är på söndag. Sen vidare till Crecsendo för att se och lyssna på Smus 3:ornas jazzkonsert. Ser fram emot detta, ett + i kanten är att jag får träffa Sari också <3
Ha det bäst, peace!
All time low
Trött, glad, ledsen, förvirrad, stressad, tom, lycklig... Allt på samma gång. Det är så fint att allt ska komma samtidigt. Verkligen. Jag ljög, det suger.
Något som faktiskt inte suger är att jag träffade många fina människor igår. Första gången på hela lovet, vilket också är rätt sjukt. Jag har saknat dom väldigt mycket i vilket fall!
Vi fikade, och sen drog vi vidare till Alexandra och spelade sällskapsspel. Mysigt värre! Sen hem i regnet för att sova hos min fina Sari. Vi vaknade, gick upp och börjdade lyssna på All time low. Av en slump gick jag in och kollade om dom ska spela något mer än på Reading festival (som vi har velat åka till, men det är på våran nollning så det suger lite). Jag hittade att dom har en spelning i Nederländerna, så nu håller vi på att kolla boende, flyg och allt sånt där nödvändigt. Nu gäller det bara att övertala våra kära föräldrar att få åka själva till et land där knark är tillåtet.. Får börja i tid.
"I almost told you that I loved you
Thank god I didn't because it would've been a lie
I say the damnedest things, when your on top of me
I almost told you that I loved you"
What we had was truly beatiful..
Ska nog spendera min sista lediga dag med träning och tid med familjen. Det sistnämnda kommer antagligen bli en extrem bristvara de sista månaderna innan sommarlovet. Sad, but true..
Ha det bäst, peace
Testperson
Iaf.. Nu är nästan lovet slut. Vad har jag gjort? Joo, jag har jobbat, pluggat, tränat, dansat.. och pluggat. Kul liv. Jag har nog inte fattat själva grejen med lov. Jag hörde någon som hade tagit det lugnt och så. Det lät sjukt och otroligt långt borta. Galet..
Galet att det kan bli så här..
Trodde inte det va så illa.
Men det va det, så fort
jag såg bilden så va det
kört. Nu är det tre veckor
sen.Hur kan det gå så snabbt?
Hur kan allt bara falla bort?
Försvinna för att kanske
aldrig mer komma tillbaka.
Kanske är människan skapad för att vara något slags försöksdjur.
Kanske är det så att det är meningen att vi ska gå sönder så jävla mycket.
För att se hur man kan bygga upp allt igen.
Hur dum människan är som fortsätter hoppas och återskapa.
När man bara kommer få så sjukt ont..
Kanske också börjar bli dags för mig att krypa ner.. Kanske kommer på ett mer vettigt inlägg till imorgon. (Tekniskt sätt idag) Aja i vilket fall, godnatt!
Ha det bäst, peace
Fjädrar av bly, ljus rök och iskall eld
Det gör ont..
Finns inte så mycket
mer att säga. Du bryr
dig nog inte heller.
Inte längre. Fan
va ont det gör...
Plugga står nu på schemat. Kul osv, lov var det ja.. Ska nog belöna mig själv med ett onödigt långt bad sen, om jag någonsin blir klar. Det är sånt som märks. I vilket fall så kommer det antagligen ett till inlägg någon gång. På återseende..
Ha det bäst, peace
I'm alive, but I'm alone
Lov va det ja... Hehe. Har inte haft en ledig stund (förutom nätterna) sen vi slutade i torsdags. Har inte heller en enda dag som jag inte har något planerat förns lördag, alltså om 6 dagar. Vet inte riktigt hur detta ska sluta.
Det här suger, jag blir så trött..
Vet inte riktigt hur jag ska
reagera på allt. Orkar inte
riktigt känner jag.
Pratar med fin människa på Skype och tänker fortsätta med det ett tag till.
Ha det bäst, peace!
Att hinna andas vore fint
För det är ju inte säkert att allt är
som det verkar. Det har jag fått
bevisat ännu en gång. När du
frågade så gjorde det så ont. För
att jag skulle vilja svara nått annat.
Nått som var sant för oss båda. Men
det börjar bli ganska uppenbart att
sånt inte sker mer än i film...
Myskläder och pluggmode på. Inte särskilt roligt men tyvärr nödvändigt.. Får se om jag överlever detta spektakel. Och isf, på återseende.
Ha det bäst, peace!
Saknad
Den har också varit dålig för att jag inte har pluggat så mycket som jag hade lovat mig själv att göra och att jag har ont i min kropp och känner mig ungefär som jag kan tänka mig att en sleten 85-åring känner sig. Med andra ord, inte allt för party.
Klockan är nu 23:04 och jag borde egentligen städa mitt rum, duscha, plugga och äta. Gör jag något av det, svar negativt. Vad gör jag istället..? Joo, jag skriver detta inlägg och funderar på att snart gå och lägga mig så att jag iht orkar öppna ögonen imorgon. Ibland är man så effektiv *host inte idag*.
Effektivitet är inget jag är särskilt bra på.
Jag borde lära mig att om man ska leva
livet på det mest effektiva sättet så kan
jag inte låta nån komma innanför muren
som jag har byggt upp. Detta var vad jag
lovade mig själv första gången. Höll jag det?
Nej, det gjorde jag inte. Och nu är jag tillbaka
i samma grej. För att vara helt ärlig så...
Saknar jag dig, och. Dina ord, din värme.
Allt...
Så himla mjäkigt det blir... Och ändå låter jag det va kvar. Aja, man kan ju inte va smart hela tiden. Orkar inte riktigt det känner jag. Nu ska jag nog göra lite mer onödiga grejer innan jag kommer bestämma mig för att krypa ner.
Ha det bäst, peace!
Right now, I'm happy
Denna dag har verkligen gått i effektivitetens tecken! I plugg-väg har jag skrivit mitt tal helt klart, övat piano, skrivit klart engelskan och övat repliker till musikalen. Efter det gick jag ut i solen och kunde inte låta bli att dansa, massa impro blev det. På nått vänster hade jag massa energi kvar så bestämde mig för att ta en löprunda runt strömmen. Detta slutade i 7.4 km intervallträning. Det måste vara det underbara överflöd av sol som har infunnit sig i Norrköping den senaste veckan. Det känns nästan som om jag bara kan suga åt mig energi, vilket förstås är mycket trevligt! Passade även på att spendera eftermiddagen med fina och saknade vänner, och så förstås våfflor med familjen, våffeldagen i ära. Vi har även gått över till sommartid nu (ifall det är nån som missat det), NICE!
Jag gillade det där med bilder, så jag tänker ladda upp några nu med =)
Bild på hur jag hanterar idiotiska uppgifter efter att dom har avklarats, ett mycket uppskattat och nyupptäckt ställe där jag kommer spendera mycket dans-tid vid, here comes the sun, dududu... och så en bild on me. Haha, så det kan bli..
Nu ska jag soooova så jag är vaknar pepp på skolan imorgon.
Ha det bäst, peace!
I'm longing to find the logic in this..
Sååå.. Bilder på personer, djur och saker som betyder mycket för mig. Sånt som jag längtar efter och sånt som jag saknar..
Det var nog allt jag hade för idag. Nu ska jag fortsätta hitta något som skulle kunna liknas med energi för att hetsplugga till matteprovet imorgon..
Ha det bäst, peace.
Man slutar aldrig bli förvånad
Jaa, kanske kan det vara för att jag gick i skuggan.
Jag gjorde det för att komma undan solen. Den
påminner för mycket om dig, hur varm du gör
mig och hur dumt det är. Jag tog vägen vid
strömmen. Också dumt, känslostorm..
Idag var det varmt, inte som då.
Det är inte bara du. jag har också gjort
saker jag ångrar. Men det borde vara
så uppenbart..
Jag måste verkligen plugga, men det är så mycket mer lockande att lyssna på, skriva och spela musik.. Fasen vad skönt det skulle vara att bara ta en dag att vara hemma. Göra det ovanstående och plugga ifatt. Om jag bara kunde sluta vara så mjäkig.
Ha det bäst, peace
Grattis på din dag Magnus!
Tänder ljus och tänker på dig. Idag är det 15 dagar sen, men det är inte mindre sjukt för det. Idag hade du fyllt 18 år och jag hoppas att du firar med ett fett party där uppe! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer.. En stor grattiskram och så hoppas jag att du har det bäst där du är nu!
Skidor
Igår var det Romme med underbara Fmg som gällde. Spenderade natten med två mycket snygga brudar och alldeles för lite sömn. Kan sammanfatta dagen med bra skidåkning, så dåliga filmer att dom blir bra, mycket fina människor och att det kan vara fint att ha en utomordentligt bekväm kudde på vägen hem...
Eftersom jag var väldigt dålig på att ta kort så har jag tagit mig friheten att ta en mycket fin väns bild. Om ni vill läsa hennes blogg så finns den här: antikvariatet.blogg.se (som tack för bilden ^^) 
Japp, såhär vackra var vi =)
Nu blir det piano, och sen sängen. Vill bara dansa och strunta i skolan, men det funkar ju tyvärr inte så..
Ha det bäst, peace!
Nothing or everything..
Hittade denna bild förut. Det var väl dumt antar jag.
För nu börjas det igen.. Överanalys och antagligen överreaktion.
Det var ju meningen att det skulle bli så, istället blev det skratt
och osagda ord. För mig är det så självklart vad jag vill säga.
Anledningen till att jag inte sa det..?
Jag är rädd. Rädd för att det kommer bli samma sak igen...
Haha jaa, se där. Ännu ett totalt onödigt inlägg. Men det bjuder jag på!
Ha det bäst, peace!
Memories that will last
Det är måndag och jag är trött.. Astrött! Det var en dålig dag. Att helgen var väldigtväldigt bra kan ju iofs ha med saken att göra. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.. Så det får väl bli dessa fantastiska, kryptiska och kursiva raderna igen.
Just det..
Helgen var mycket fin.. Det gör mig glad,
men självklart så kunde det inte stanna
där. Självklart så gör det mig så jävla
rädd också. För tänk om det blir fel.
Tänk om det inte är så som jag har
upplevt det. Tänk om det bara är jag
som har vart med i någon slags
glorifierad verision av verkligeheten.
Tänk om jag gör samma misstag igen.
Fast den här gången skulle det vara
värre. Som en mycket fin vän sa till
mig idag.. "Jag har aldrig sett dig så
här". Nae, det är nog sant.. För jag
har aldrig upplevt samma grej, inte
ens i närheten.. Jag vet ju att jag inte
borde hoppas... Att det blir så dumt då..
Frågan är om jag ska dra nått över mig, somna, och hoppas att morgondagen blir bättre än idag. Man kan ju alltid önska, men jag vet att det inte kommer bli så. För imorgon är det minnesstund... Jag vet inte hur jag ska klara av det.. Usch, vad synd man kan tycka om sig själv.. Ska nog sluta med det, och kanske skriva en text till det instrumentala stycket jag har skrivit.. Aja, det är sånt som märks..
Ha det bäst, peace
