nicolenosslin

Nu har skolan dragit igång på riktigt, skönt. Det känns faktiskt bra att få lite rutin på saker igen. Jag älskar Fmg, trots allt som har hänt nu. Jag väljer att inte tänka på det.

Igår dansade jag en underbar klass, American Contemporary. Det var helt bäst meeeeeeen... Det finns en hake. Ofc... Jag hade nästan redan bestämt mig för att jag skulle dansa street, breaking, modern och jazz. Nu är jag inte alls säker. Försöker att väga för och nackdelar mot varandra, men eftersom det handlar om dans så är ju allt positivt.. Förutom att jag inte kan dansa så mycket som jag vill. Det suger, för det är alltid lika svårt att välja, varje jäkla termin. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig nu, har ju dansat ett tag liksom. Men nej, så lätt skulle det inte vara. Suck!

Ungefär tre sekunder... Så lite tid fick min värld att för en liten stund bli en väldigt ljus plats, sjukt. Jag tillåter inte mig själv, vågar inte. Rädd för att det ska bli samma sak, samma jävla skit. Jag tror inte det, hoppas inte. Man vet aldrig... Återigen är det det som gör att det suger att inte kunna läsa tankar. Jag dansade och tänkte på dig. Var nära på att gråta, men kunde inte. Allting blev så starkt. Om jag bara vågade...

Even if the rain would fall down on me
I wouldn't let it wash the feeling away...

Ha det bäst, peace =)
 

Nu skulle jag kunna skriva om att det är sista dagen på sommarlovet imorgon och hur mycket jag längtar, men samtidigt fruktar inför skolstarten. Hur mycket jag älskar min skola osv. Jag skulle också kunna sammanfatta mitt sommarlov, förklara i detalj vad jag gjort och hur underbart det stundvis har varit. Men det tänker jag inte göra.. För nu är jag i ett sånt där tillstånd då jag bara känner att jag måste skriva av mig. Så att det liksom får lämna hjärnan för en stund. Så, det är precis vad jag tänker göra..

Whatever it takes... Det var det jag sa, och jag menade det. Dom tre orden var dom mest sanna i mitt liv, men det var då. I nästan 1 ½ år var det dom jag levde efter. Jag delade ut så många chanser utan att tänka på konsekvenser, det fanns inga då. Bröt ner mig själv, det var vad jag gjorde. Tillät mig själv att göra det. Jag har förstått nu, att jag borde tagit varningarna på allvar. Jag var så sjukt blåögd, så dumt. Du har skapat djupa sår. Nu är det bara ärr kvar, ärr som inte syns men sånna som känns. Jag känner dom där jämt. Du har gett mig ärr för livet, på riktigt. Vågar inte komma nära, vågar inte dela... Rädd för att hamna i samma skit igen, så jävla rädd hela tiden.
Nu är jag fri, tänker aldrig någonsin hamna där igen. Jag kommer aldrig kunna glömma, det kommer alltid finnas där. Men jag har nu lärt mig att leva med det, lärt mig att det inte är jag, precis som du sa.. Har lärt mig att jag faktiskt är värd mycket mer, har insett det nu. Jag hatar dig inte, men du ska inte få skada mig mer..

Så... Nu är jag klar med mitt lilla breakdown..

Ha det bäst, peace!

Bra  musik och fina vänner. Keep it loud i Linköping.
Kaos och mys. Saker gjorda som man ångrar,
kan ändå inte göra nått åt det. Dansa, golv
och väggar. Puss och så.

Det har varit en galen helg, på många sätt. Varit irresponsible (kommer verkligen inte på vad det heter på svenska *suck*) men ändå, jag lever bara en gång. Det är tur att jag hade tur. kunde sagt fel saker till fel person, men det blev inte så. Hoppas att ingen ser, ser vad jag hela tiden går och bär på.
Vem är jag, och vem är du..? Jag vet vem jag är, hoppas att du inte är som den andra. Hoppas att du inte förstör något som kan bli fint. Jag har underbart fina vänner, och en underbar familj, som jag älskar. Men det lilla som kan bli underbart, fattas ändå. Jag har dansen också, som får mig att inte tänka. Det är bra.

Nu hoppas jag att denna text inte gör er allt förrvirrade, men som sagt... Jag skriver inte för att du ska tycka det är bra. Jag skriver för att jag vill få ut mina känslor när jag inte har tid eller hälsa att dansa ut dom...

Ha det bäst, Peace!

Nu är det såhär att jag inte riktigt kännt att jag har haft nått att skriva om.. Men när jag tänker efter så har det ju faktiskt hänt en hel del. Jag har fyllt år, varit på Erik Hassle spelning, bio och utebio med fina människor, dansat överallt, bl.a på tak, varit på sjön.. Jaa, listan kan göras lång. Lite av anledningen till varför jag gör detta inlägg är för att jag känner att jag måste få skriva av mig om en sak.. nämligen.... *surprise* dans.

Igentligen så är det fel av mig att försöka beskriva det med ord, det kommer aldrig gå att göra det rättvist.. Men jag gör det iaf. Jag började tänka på det när jag och en kompis efter en dansklass gick och diskuterade hur många olika ställen i kroppen vi hade ont i. Det blev en hel del... Det konstiga är att vi framkallar allt det här själva. Vi sliter på våran kropp, mer än nödvändigt, helt medvetet. Vad är det som kan göra att en människa väljer att göra så.. Joo, den lyssnar på sitt hjärta. Som så många gånger förut så vinner hjärtat. Känslan när man kan uttrycka sig utan att göra ett ljud, få alla att känna samma sak som du själv. Känna en sådan samhörighet, även fast man inte känner människorna runt en igentligen. Känna musiken tillsammans, jobba hårt med olika saker för att tillslut nå ett gemensamt mål.

Dansen hjälper mig att andas, att leva. Utan den vore jag så mycket mindre som människa. Så många gånger den har hjälpt mig, rent utav räddat mig. Det skulle inte gå utan...
Dans, för mig, är så mycket mer än ord kan beskriva.




Ha det bäst, peace! =D

Nu var det väldigt länge sen jag skrev, igen. Tänkte bara börja med att skriva att jag vart positivt förvånad när jag såg att det faktiskt finns några själar som slösar lite tid av sitt liv för att ta en titt på min blogg och se om jag uppdaterat, även fast det inte händer allt för ofta.
Tänkte också bara säga att det här inlägget från och med nu kommer handla om resan, så om man inte orkar läsa så kan man iaf kolla bilderna som kommer hamna längst ner i det =)


Som sagt så har Sara och jag, tillsammans med Tina och Peter, gjort en liten (strax under 500 mil lång) roadtrip till Kroatien. Länder som också besöktes var Tyskland, Österrike, Slovenien och Italien =)
Helt underbart att komma bort från allt, jaa nästan iaf. Det är svårt att hålla tankarna borta när man ska sova, men nu ska inlägget inte handla om  det.
Jag tror inte att jag rättvist kan beskriva länderna och den här resan med ord. Underbart, helt fantastiskt, magiskt... Det räcker liksom inte till. Något som jag iaf kan säga är att det inte är någon nackdel att vara blond ;) Jag ska nog faktiskt inte skriva så mycket mer, lägger upp lite bilder ist =)



















Denna fina bild får avsluta detta långa inlägg.
Ha det bäst, peace =)