Breakdance, not hearts
Jag är trött. Trött på skolan, trött på mig själv och trött på dig.
Skolan flyter väl på helt okej igentligen, antar att det bara är ett lite breakdown jag går igenom just nu. På tal om breakdown... Breakingen har blivit inställd pga för nåra anmälda, kul grej. Nu måste jag välja om jag ska sitta och åka till Linköping varje söndag kl. 6 (sugande tid!), gå en annan kurs eller inte dansa på den tiden alls. BESLUTSÅNGEST!
Jag är trött på mig själv för att... Jag vet inte ens hur jag ska förklara. Jag blir liksom irriterad på mig själv för att jag hanterar vissa saker på ett inte så bra sätt. Har en känsla inom mig som jag bara vill kunna kasta bort. Men det går ju såklart inte, det hade ju varit för enkelt... Aja, hur som haver så överlever jag, och det är ju bra.
Jag förstår inte hur du tänker. Eller joo, jag förstår hur du tänker, jag vet exakt hur du tänker. Men inte hur du medvetet kan göra det. Jag fattar inte varför du inte bara kan lyssna på mina ord och ta till dig dom. Orden som jag så många gånger tagit mig mod till att säga, som du spelar att du bryr dig om. Jag tror att igentligen betyder inte jag ett skit för dig.. Jag är bara en pjäs i ditt jävla spel.. Den enda skillnaden är att du inte slänger bort mig när jag är utspelad. Du håller kvar mig, och kommer troligen göra det så länge pjäsen, jag, inte förstörs.. Jag är en pjäs som är så kantstött av dig att du inte borde vilja ha mig längre, du borde kasta bort mig. Men ändå finns det nått som håller mig kvar vid dig, och dig vid mig.. Fan, jag får ju inte tänka så... 
Nu ska jag försöka blir klar med Engelskan för att sen börja med historia... Kul? Inte värst, men det måste ändå göras.
Ha det bäst, Peace
Breathe and try again
Jag har gjort audition för en dansgrupp och kom med i Hiphopen =D
Alla klasser har kommit igång nu. Så nu är det street, breaking, modern och jazz som gäller. + 2 i skolan, egen träning och träning inför föreställningarna. Mycket dans blir det, men fasen så underbart!
Skolan har börjat sätta igång på riktigt och nu känns det väldigt bra att jag köpte den där almanackan. Mitt liv är en enda stor planering. Men nått måste man ju offra för att nå sina mål har jag hört.
Idag hände något underbart. Jag kände mig bra, duktig. Jag börjar fundera på om det är något allvarligt fel på mig. Seriöst...? T.ex... Jag sökte ju modern på auditionen också och tyckte att den gick bäst och var roligast. Jag kom inte med i moderna, nej för vilken kommer jag med i...? Joo, hiphopen som jag tyckte gick verkligen sämst! Idag på dansen i skolan så övade vi olika grejer vid stängerna. Jag vill bara kräkas på dom, ungefär så bra relation har balettstänger och jag. Grejen var den att Agnes (våran lärare) tyckte jag hade jätte bra placering och kunde inte använda mig som exempel för dom andra för att visa vad man skulle ändra på.. GALET! Jag hade också sång imorse och klarade av en låt som jag har haft skitsvårt med. En liten detalj är att min lärare höjde den en kvart utan att jag visste om det, och jag klarade att sjunga den iaf. Också GALET! Börjar fundera på hur bra min självuppfattning är igentligen...
Har matte-diagnos imorgon och föreställning på lördag så jag borde läsa på lite.
Ha det bäst, Peace!
Trött på att göra samma fel
Är glad, fast ändå inte. För dig så låtsas jag. Ljuger för mig själv. Är rädd för att hamna i samma situation igen. Det är liksom därför mycket är som det är. Jag vet hur det var, och jag vet hur jag inte vill ha det. Vet också att det här inte kommer hålla. Jag måste försöka, måste kämpa mot det dåliga. Måste tänka på mitt eget bästa.. Jaa, det är vad jag måste göra.
Ska försöka göra det här till en ny tid, skapa en ny del av livet. En ljus och bra del. Dom säger att det som inte dödar en är det som gör en starkare. Får hoppas att jag kommer tillbaka starkare än någonsin. Jag ska dansa ut allt dåligt, allt som gör ont. Jag ska vara glad på riktigt, lycklig och nöjd. Jaa, så ska det bli.
Don't tell me sky is the limit
when there is footprints on the moon
I tried so hard but then I fucked it up
Ni ska få en överraskning... *trumvirvel* Jag är....... sjuk. Ovanligt liksom. Inte så mycket mer att säga om det igentligen så nu släpper vi det.
Idag har jag varit på konsert/musikal, The Fairytale. Jag hade lite svårt att komma in i handlingen från början.. Men nått som inte var ett dugg svårt att se var att skådespelarna hade så otroligt jäkla kul på scen. Det riktigt lös av glädje om alla och det fick mig att inse att jag verkligen har valt rätt linje. För när jag såg deras ögon, deras uttryck och övertygelse, det var då jag tänkte att om jag kämpar hårt så kommer det där kunna vara jag. Jag som får publiken att känna och förundras. Jag har aldrig längtat så mycket till våran musikal som jag gör nu!
Vi har också flyttat över nästan allt från våran gamla lägenhet så nu ser det ut lite som ett krig. Det är kartonger överallt och grejer som inte har hittat sin rätta plats än. Men snart så ska det nog se skapligt ut här också. Spenderar första natten här inatt, eller jaa... Nog om det. Nu ska jag fortsätta nörda sönder olika koreografier från underbara koreografer!
Ha det bäst, peace
Tell me why we're talking when we dance so good
Just det där att vara nöjd.. Det känns som att människan har något ständigt behov av att alltid leta sprickor i allt som är bra och fint. Som att man inte kan vara helt nöjd, att det skulle vara fel att säga : "Joo, men jag är faktiskt nöjd."
Jag sitter inte och skriver att jag alltid är nöjd med saker, det är jag verkligen inte. Oftast inte nöjd med mig själv, mina betyg osv.osv.osv... Jag skulle kunna hålla på i ca. 545218000 år om jag i detalj skulle beskriva allt jag inte är nöjd med. Just därför undrar jag om det liksom är något medfött, ungefär samma sak som ett ett svenskt fenomen, att man inte kan säga att man kan någonting, är bra på något. I somras var det en person som frågade mig om jag kunde sjunga... Jag svarade något i stil med : Njae, asså jag tycker ju det är kul och så och vi sjunger mycket i skolan." Ärligt! Jag har gått i musikklass i 6 år och nu går jag Scen & Musikal och har sång minst 3 gånger i veckan, jag KAN sjunga. Men ändå tar det emot att säga att jag kan det, det känns liksom om att personen ska tro att man tror att man är värsta profset och självkär.. Det är iaf så jag känner och jag tror att många kan hålla med.
Nu ska jag bubbla i 10 timmar och träna blueslåten till individuella sången imorgon (Den lektionen jag sjunger på, rätt bra stundvis.)
Ha det bäst, peace
It takes two to whisper quietly
Det var kallt och mörkt och det var du och jag.
Det skulle inte bli såhär hade jag lovat mig själv.
För stor tröja, din tröja. Kall luft och andetag.
Du och jag i ett kallt hus. Allt var kallt, förutom vi.
Några lampor som tändes men sen släcktes.
Stan var tyst, men mina tankar skrek.
En kyss och sen hej då. Fan för dom här besluten...
Ha det bäst, peace
