Love the stage
Det jag skrev i förra inlägget blev sant. Efter vernissagen stod vi där lyckliga på scenen och tänkte: "Hur fasen kunde det bli sådär bra?" Det är ett mysterium.
Efteren väldigt jobbig vecka med Blueskonsert, inlämningar, vernissage, föreställningar, öppethus, plugg och rep så har jag äntligen kommit hem och tänker från och med nu inte plugga nått mer. Jag ska det lugnt, kanske till och med hinna andas lite. Ladda om för en ny, krävande vecka. Men det är bara att kämpa på för snart det är det lov och jul. Då ska jag åka ner till Skåneland och verkligen bara släppa allt som händer här hemma.
Tänk om det är så som de flesta säger.
Fast jag inte själv förstår det.
Vad gör jag om jag kommer på mig själv?
Är det bra eller dåligt? Tycker inte om känslan
av att inte ens veta vad jag själv vill. Tycker
inte heller om känslan av att du inte verkar
bry dig ett skit..
Ha det bäst, peace
Showbiz
Imorgon är det Vernissage i Östgötateaterns café, Gycklaren som gäller. Kommer bli väldigt intressant att se om det blir något i huvud taget, med tanke på att jag fortfarande inte vet om jag ska framföra min monolog på engelska eller svenska och att jag ine har någon som helst aning hur jag ska framföra den sceniskt.. Men det är sånt som löser sig antar jag. Men som ofta inom teaterns värld så kommer vi nog stå där efteråt och säga "Det är ett mysterium"
"So what do we do?"
"Nothing, strangely enough, it all turns out well"
"How?"
"I don't know. It's a mistery"
Ha det bäst, peace
"You don't realise what you have before it's gone"
Även fast vi precis har haft lov så skulle det va så otroligt skönt att bara åka iväg nånstans. Släppa allt som händer i ens liv och bara lämna allt för en stund. Få leva i nuet och bara va. Jag vill ha värme och lugn. Få uppleva nya saker, se nya platser och bara bryta mig loss från kyla och rutiner. Damn, vad jag vill tillbaka till Kroatien!
Jag vill dansa på stranden, äta på mysiga fina resturanger, träffa människor jag aldrig nånsin träffat. Det är konstigt hur man kan längta bort så mycket. Även fast jag har det ganska bra här. Fast allt är ju relativt antar jag, och människan har väl alltid varit sån.. Man tänker inte på hur det skulle vara om sakerna, människorna.. whatever, försvann. "You don't realise what you have before it's gone"
Ett ord, eller saknaden av ett enda litet ord
kan vända på så mycket. Vända ens liv upp-och-ned.
Det är bara jag som kan stoppa det, nu är det nog.
Måsta va stark och göra det som är rätt, det som jag
borde gjort så fort jag fick veta. Veta allt jag inte ville
höra, eller acceptera..
You had me at hello...
getting hurt by someone,
when there's someone else
out there waiting to...
make you happy?
Jaa, varför? Om det bara vore så lätt... Om jag för en millisekund kunde lyssna på hjärnan, inte hjärtat. Det är förstört för länge sen, lurat av dig, och av mig. För det är jag som gör valen. När jag skadar det finaste jag har, mina underbara vänner. Dom som betyder mest i helahela världen. Va fan håller jag på med!? Rädd för mig själv och för det jag inte kan kämpa emot. När jag inte vet vad jag gör, det är då allt blir så jävla fel. Hur kan det va så svårt, när jag vet... För det gör jag, jag vet att det, att du, inte är bra..
Även fast jag vet att det inte gör nån skillnad... förlåt..
SHE BELIEVED
SHE'S BROKEN...
Happy kid
Idag är sista dagen på lovet och imorgon är det dags för skola. Jahå..? Tänker ni kanske.. Det gör jag med.
Jag har inte gjort så mycket mer än att dansa och plugga iaf, så inte så jättestor skillnad. Det enda är väl att jag har kört bil för första och andra gången i mitt liv, jag kan nu säga att jag hatar harar, men det kommer nog bli riktigt nice med körkort tror jag!
Igår hade jag för en gångs skull tid med att kolla på tv. Jag och tre underbara tjejer hade filmkväll och satt väl uppe till ungefär 6:30. Lite lagom trött sådär, men det gör inget för dom är finast!
Vet inte om det är fel på mig eller om det är såhär det ska vara...
Önskar att jag kunde vara liten igen då ens största problem var
att ens leksak försvunnit. Tiden när mamma och pappa kunde blåsa
och pussa bort all smärta...
Nahe.. Dags att skriva klart lite låtar kanske. Hoppas på att idétorkan har släppt lite efter monologskrivandet..
Ha det bäst, peace
