With wide arms open

Finfin dag idag, iaf när det gäller vädret. Ungefär 30 grader, det gråter jag inte för om man säger så. Jag önskar jag kunde säga detsamma om skolan. Eller, jag kan halvt göra det.. Människorna och själva skolan är fin, men inte samhällen. Det är den som förstör för mig just nu, jävla omöjliga uppgifter..!

Det känns som om något har förändrats,
våra ögon kan mötas, vi kan prata...
Det som inte hände förut händer ofta nu.
Är det verkligen så att du har ändrat dig,
eller är det bara tiden som börjar rinna iväg..?

Idag när smus-treorna hade en liten smys-stund i Havet så blev jag så himlans rörd. Dom har varit med om så mycket.. Älskat, hatat och älskat igen.. Kärleken till sången, dansen, musikal, skolan, varann osv. osv... Det är fint. Det var väldigt nära att jag också började gråta när jag såg att dom började.. Jag såg liksom oss, Smus 10, framför mig. JAG VILL VERKLIGEN INTE SLUTA! Jag vill ha kvar skolan så som den är, som en liten sekt. Vi kommer alltid vara ettor, och treorna kommer alltid vara kvar.. Ingenting kommer ändras, Carola är kvar som rektor och Ezra flyttar inte till USA.. Det skulle vara finast av allt.. Men nu ska jag försöka se ljust på framtiden, även om det inte alla gånger är lätt.. Jag lever med hoppet..

Ha det bäst, peace! =)


I hate the fact that I don't hate you

Helgen har varit bra, eftersom den bara har spenderats med finaste vännerna, familjen, fmg och dans.
Tvåornas musikal var sjuuuuuuukt bra! Av alla männskor på hela jorden, jag tycker om dig! Jag längtar så himla mycket till att vi ska stå på samma scen, om ett år, och ha så otroligt kul
Igår firade vi Linda som fyllde år, GRATTIS och tack för att jag fick komma! =) <3 
 
Tack finafina du för att du finns! Det är absolut inte ditt fel, du får verkligen inte tro det! Jag älskar dig, och jag vill verkligen inte att du ska må dåligt. Jag blir arg, jättearg på honom. Du är för fin för att det här ska hända dig. Du har hjälpt mig, och jag har försökt att hjälpa dig. Tillsammans är vi finast, du är mitt ljus.. Glöm aldrig det! ♥

Strängar går av och blir hjärtan på min gitarr

Dåligt väder, dåligt körprov, dålig dag. Tur att jag har dansen, just sayin'..

Har dansat ungefär 5 timmar idag, underbart..! Förut tyckte jag om att dansa, nu älskar jag att dansa, måste dansa. Det är så mycket som släpper då, så mycket jag kan få ut av den.. Visst att det kanske inte är så bra för min kropp, men vad gör det igentligen..? Hellre dö av sliten kropp än kvävd av tankar och känslor. 
Jag tänker på dig, på dina ord.. Allt du har sagt flyger omkring i mitt huvud om och om igen.. Så mycket musik, glädje, dans, skratt, tårar... Jag saknar det, den du är.. på riktigt.



Jag är så jävlajävla arg! Jävla Fmg har sagt upp kontraktet med Fu, vilket betyder att vi inte kommer dansa på Dansstudion nästa termin..! Fan! Studiefrämjandets jävla lokaler, kuljul.. -.- + att vi bara har ETT omklädningsrum.. Ska Jhimmie byta om med oss då eller..? Betygen kommer bli fuckade och... åhh jag orkar inte ens fortsätta.. Nu ska jag plugga.. *andas*

Peace


What are words if you really don't mean them...?

Det är konstigt hur något, någon, kan vara så nära men ändå så långt ifrån.. Så nära att jag kan känna din luft, så långt ifrån att jag fryser.. Du är den som kan göra mig lyckligast, ändå rinner tårarna. Ändå kan jag inte förstå. Jag börjar se nyanser av ljust, det tänder hopp. Som så många gånger förut lever jag på hoppet, som så många gånger förut är jag rädd att det inte räcker.. att jag inte räcker till

Jag känner mig tom och ensam utan dig, dumt.. Hela tiden saknar jag den värme som du ger, den som jag blir så otroligt kall av så fort den försvinner.. Jag tror att jag behöver dig mer än vad jag någonsin anat..


See, I can be myself now finally

Igår var en annorlunda dag.. Stagefighting, bättre tid på löpningen och bio istället för piano, soft.

Idag har varit en jobbig dag.. Mattenationella från 9-11, 3 timmars rast och sen 3 timmar samhäll. Samhällsekonomi och jag är inte världens polare om man säger så. Imorgon är det körprov, suck..





Dance, dance, dance

Jag har bara umgåtts med fina människor hela helgen, och inte gick världen under heller.
I fredags var det kubbturnering på Himmelstalundsfältet med skolan. Jag kan ju lätt, utan att överdriva, säga att jag går på en väldigt annorlunda skola. Verkligen på alla sett, hur många andra skolor skulle spendera hela fredagskvällen med att spela kubb, snacka om allt och inget osv..? Jag är rätt säker på att det inte är särskillt många. Jag älskar Fmg!                                                                                                               

Igår var det dags för den årliga dansföreställningen som Fu (folkuniversitetet) tillsammans med Dansstudion anordnar. Totalt dansade jag i 9 nummer och det slet lite på kroppen, men fan va underbart det är! Att ge allt man har på scen, kunna visa upp vad man har jobbat med och framförallt ha så sjukt kul! Sen att jag va tvungen att stressa som idiot mellan numrena för att byta till nästa kan man ju strunta lite i. Efter 12 timmar av dans (9-21) drog Sara, Clara och jag till Clara och luktade svett, dansade, myste, duschade och inväntade trevliga pojkar. Vi såg på film och de flesta somnade i soffan. Fina ni!

Imorse vaknade jag i ett mycket varmt rum med fina Clara bredvid mig. Jag har även hunnit med att dansa, och skriva klart min uppsats (!) Nu väntar mitt golv på att få synas igen efter att ha varit täckt av diverse saker.. Usch, det är så tråkigt att städa! Menmen.. Det blir ju fint sen.

Ha det bäst, peace! =)


Skola dans hjärna hjärta...

Jag är glad, ledsen, trött.. Dom där 1000 känslorna har inte släppt än. Det kommer dom nog aldrig riktigt göra.

Jag har nu kommit till en punkt då jag känner, varför? Varför kämpar jag så sjukt hårt i skolan att jag inte hinner med nått annat. För att få bra betyg, visst..Men sen då? Jag fick förresten Mvg på engelska nationella.. Varför dansar jag trots att jag är sjuk och min kropp säger ifrån? Varför lyssnar jag hela tiden på hjärtat och totalt struntar i hjärnan?
Det borde vara hur enkelt som helst att sluta eftersom jag vet att jag inte borde göra det..
Jag vet också att fyra små ord, fem korta stavelser inte borde vända min värld upp och ner, ut och in och allt  vad man kan komma på...

I try to protect what I hide inside...

Så många stunder

Två inlägg på samma dag, vad har hänt...?! :O Känner för att bara skriva av mig lite..

Det är någonting med den här månaden.. Jävla känslor hit och dit hela tiden..!
Jag önskar så obeskrivligt mycket att det du säger är sant. Att det kommer från ditt hjärta, för det går rakt in i mitt, utan några som helst omvägar. Jag önskar att det kommer bli så, att det inte bara är tomma ord den här gången. För människor kan ändra sig.. eller?
Jag vet hur otroligt dumt det är att hoppas, att bygga upp förväntnigar. Jag vet hur lätt dom kan raseras, på mindre än en sekund så kan allt vara förstört. Jag vet det, men ändå är jag beredd att göra det.. Bevisar inte det något...? Kanske att jag är dum nog att tro på dina ord, samma sak hela tiden. Alltid samma leende och alltid samma varma och oemotståndliga famn..  Det har inte gått en enda dag utan att jag velat ha dig här, ha dig här precis så som du verkligen är.. Fan

Nu ska jag plugga matte och tagga pianouppspel imorgon. Godnatt =)

Peace


Flying steps

Jag orkar inte riktigt beskriva allt som har hänt sen jag skrev sist så det blir en liten sammanfattning..
Fredag: Skola, dans, dans, och lite mer dans. Fina Clara och jag myste i Folkparken, vi träffade några, det spårade ur. Vi åt pizza och åkte sen hem.
Lördag: Jag hade panik när jag vaknade för att jag trodde att jag hade missat skolan. Jag kollar på klockan och den är halv 8, det tar ungefär en kvart för mig att inse att det är lördag, alltså ingen skola. Jag mötte upp Clara och vi åkte vidare till Emma och sedan Skärblacka för minneskonsert. Vi blir asförbannade på buss och pendel. Jag kommer till Norrköping sent och Mackan hämtar mig vid Södertull. Han är underbart snäll! Jag såg på Esc och skrek mig hes hemma hos Sara med massa fina människor bara för att Sverige för en gångs skull inte låg sist.
Idag: Vaknade lite halvdan hos Sara, gick med folket till Mc donalds för frukost, jag kunde inte äta. Nu har jag precis kommit hem, för gissa vad jag har gjort... Just precis, jag har dansat.
Nu vart det ett sånt här inlägg med VÄLDIGT låg carefaktor men det bjuder jag på. =)

Peace


Confused

Idag har varit en väldigt fullproppad dag. Jag började igentligen kl. kvart över 11 men innan det var det hälsosamtal, tandläkarbesök och dans som gällde. Har även hunnit med att kolla på lunchkonsert, röstfysiologiprov, möte om studiecirkeln jag och Emma ska starta (Iiiiih!) och mer dans.
Jag hann också stöta ihop med en kille som precis brutit armen (!)

Jag är förvirrad, glad, lite rädd, lycklig, ledsen... Jag är just nu en blandning av ungefär 1000 olika känslor. Tack vare dansen kan jag hålla dom relativt undanskymda när jag är vid andra människor.. Mycket är tack vare den. Jag började gråta idag, när jag dansade.. Jag märkte det inte först.. En fin låt, fin koreografi blandad med improvisation, och alla dessa känslor. Tillslut blir det för mycket och liksom rinner över. Jag tror det kan vara lite bra också, kanske.. Jag vet inte riktigt..

Jag fick ett jättejätte fint och långt sms av en underbar människa förut, det värmde mitt hjärta ♥

För att jag gillar dig...

Lycklig och så

Min helg har varit fin. Den har tillbringats med lite för fina människor. I fredags, efter parkmys kollade vi på drive-in bio, utan bil. Vi tog med solstolarna på bussen, det gick det med ^^ Efter det blev det promenad i natten med fina Clara och Emma. Sen hem till Clara, jag sov där, vi pratade om allt, och grät. Du är fin Clara ♥ 
Igår blev det mer parkmys, det var kallt. Kallt men fint. Med fina vänner. Idag var jag med Emma, hon är också fin. Jag är omringad med fina människor som får mig att må bra, jämt. Det gör mig glad.  

Jag borde inte känna såhär, jag vet.. Men jag vet också att det inte spelar någon roll vad jag vet att jag inte borde känna, göra, tänka.. Det hjälper liksom inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag intalar mig själv att jag inte ska bli glad, att jag inte ska längta till nästa gång.. Längta till dig.. Fan.. Det höll ju i 16 dagar iaf, det är 2 veckor och 2 dagar.. Lite mer än ½ månad..

Idag fyller snuttipluttan Linnéa Bjelksjö år också, grattis! =D ♥

Ha det bäst, peace =)


Blow the candles out

Regn,snö,hagel,moln,grått,blött....
Det är ord som kan beskriva de tre senaste dagarna ganska bra. Jag vill verklligen inte ha mer snö, inte mer kallt. Allt blir så himla mycket värre när vädret också drar ner på en. Det skapas liksom en stämning som inte hör hemma nånstans..
Det har inte hänt så mycket den här veckan förutom att jag villjat gräva ner mig någonstans när det återigen kom snö och för att alla skoluppgifter verkar vilja döda mig. Återigen har dansen och mina underbara vänner räddat mig, tack. Jag hade nationellt prov och matteprov idag, inte tack.

Tiden bara flyger förbi, det känns som ingenting, det känns som en evighet.

Så snabbt att man inte hinner vända om och kolla på vad som hänt

Ingenting borde någonsin ha hänt

En evighet, det är så det känns...


Nu ska jag försöka bli frisk...

Ha det bäst, peace


Jag la handen på ditt hjärta

Jag ska försöka skriva ett väldigt positivt och glatt inlägg den här gången... Vi får se hur det går.

I fredags var det Dansens dag, vilket betydde ca. 6 timmars dans. Det är så jag skulle vilja ha det, dansa, sprida kärlek och glädje, jämt.
Valborg spenderades med mina otroligt fina vänner. Vi grillade, skrattade, pratade om allt mellan himmel och jord (och lite till), värmde oss framför brasan, åkte taxi och hade sådär allmänt jättebra. Wixus, Sara och jag sov hos Sara och vi/jag åt alldeles för mkt godis, såg på film och var allmänt smysiga. Helgen har, trots den förjävliga början på veckan, varit jättejätte bra tack vare er, mina finaste vänner ♥ 

8 dagar... Det är 1 vecka och 1 dag. 192 timmar. 11 520 minuter. 691 200 sekunder. Så länge har jag aldrig trott var möjligt för dig att låta mig vara. Kanske har du äntligen förstått.. Eller inte haft tid. Det spelar inte så stor roll för mig, huvudsaken är att ditt namn inte har dykt upp i min telefon en enda liten gång på 691 200 sekunder. Kanske kommer det aldrig mer dyka upp.. Kanske, bara kanske kommer jag kunna radera allt och gå vidare. Det gäller att leva med hoppet, det kan förstöras. Men det kommer finnas där till nästa gång.. Nästa gång jag blir sådär otroligt, onödigt, dumt... lycklig... över att ditt namn visas på min skärm..

Ps.Emma, om du läser det här så tycker jag att du ska säga till ditt imunförsvar på skarpen så jag kan träffa dig snart och du kan dansa.. Så det så! Puss älskar dig <3 Ds.

Ha det bäst, peace!

RSS 2.0