Memories that will last
Det är måndag och jag är trött.. Astrött! Det var en dålig dag. Att helgen var väldigtväldigt bra kan ju iofs ha med saken att göra. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.. Så det får väl bli dessa fantastiska, kryptiska och kursiva raderna igen.
Just det..
Helgen var mycket fin.. Det gör mig glad,
men självklart så kunde det inte stanna
där. Självklart så gör det mig så jävla
rädd också. För tänk om det blir fel.
Tänk om det inte är så som jag har
upplevt det. Tänk om det bara är jag
som har vart med i någon slags
glorifierad verision av verkligeheten.
Tänk om jag gör samma misstag igen.
Fast den här gången skulle det vara
värre. Som en mycket fin vän sa till
mig idag.. "Jag har aldrig sett dig så
här". Nae, det är nog sant.. För jag
har aldrig upplevt samma grej, inte
ens i närheten.. Jag vet ju att jag inte
borde hoppas... Att det blir så dumt då..
Frågan är om jag ska dra nått över mig, somna, och hoppas att morgondagen blir bättre än idag. Man kan ju alltid önska, men jag vet att det inte kommer bli så. För imorgon är det minnesstund... Jag vet inte hur jag ska klara av det.. Usch, vad synd man kan tycka om sig själv.. Ska nog sluta med det, och kanske skriva en text till det instrumentala stycket jag har skrivit.. Aja, det är sånt som märks..
Ha det bäst, peace
Rest in peace
There will be another moment we'll meet again
Just let it go
Sleep well, goodnight
You're something to remember
Igår var inte bara en dag i firandets och glädjen stecken...
Det har hänt, ännu en gång på mindre än en månad..
Ännu en gång har den vunnit, men det har inte varit en självklar seger. Den har fått kämpa, och många gånger har det varit nära att den förlorat! Det är bara synd att det inte kunde sluta så. Cancern, det finns inte nog med otrevliga ord för att jag ska kunna uttrycka mig mot dig!
Det blir ett wakeup-call.. "Man inser inte vad man har förns det är borta" brukar dom ju säga. Det kan ligga lite i det. Inte för att man gillar dom mer när dom inte längre går bland oss.. Men det kan bli så att man inte riktigt förstår saknaden när dom gör det. Det är klart att man kan känna saknad i alla fall, men jag tror inte att det någonsin blir på samma sätt..
Jag har lärt mig mycket, men ibland glömmer jag bort det. Ibland så klagar man lite för mycket på små saker, det gör en inte till en sämre människa. Alla är vi människor och vi föds med svagheter. Men ni har visat att det går att se ljus även när det är som svårast, när det känns som att det vore lättare att bara strunta i allt. Ni har lärt mig att det är värt att kämpa. Även när det verkar värdelöst. Tack för att jag fick den chansen. Ni har varit så sjukt starka och positiva. Jag vet inte riktigt vad jag ska kunna skriva mer.. Jag hoppas att ni har det bra, vart ni än är. Att allt som gör ont och känns jobbigt inte längre finns där. Att ni får eran välförtjänta vila. Jag hoppas att ni kan kolla ner hit ibland, för familj och vänner. Jag kommer alltid koppla vissa platser, låtar osv till er. Då kanske ni kan ge lite energi åt att vara med när jag, eller vem som helst annars tänker på er och då det kanske blir lite för mycket. Skicka en varm vind, eller vad som helst som kan få oss som är kvar här att förstå att ni har det bättre nu.
Jag önskar er all lycka, se till att vila upp er efter eran färd som ni kanske har gått igenom. Sedan kan ni fortsätta att vara så starka som ni alltid varit, genom allt det här. Så kanske du till och med får träffa alla stora rockstjärnor som vi satt och lyssnade på i somras. Haha, det var fint. Ha det bäst nu!! ♥
† 2/2-2012
† 21/2-2012
Gratulationer, du fina!
Igår fyllde min älskade bästa vän och syster 18 år! Det är helt galet hur snabbt tiden går.. Hur mycket man kan gå igenom och dela med en människa, det är mäktigt och läskigt. Älskar dig! <3
Gårdagen spenderades med parkhäng i fint väder och ätande av semla med en mycket fin person. Det var till och med att solen värmde lite, underbart!
Efter det firade vi den nyblivna snygga 18-åringen, det var mycket trevligt. Slutade dock inte lika party, men det tänker jag ta i ett eget inlägg tror jag..
"Dela med någon du tycker om"
Du valde att dela med mig...
Det finns mycket nu. Som
jag troligen alltid kommer
spara på en fin plats..
Nu måste jag nog plugga lite, så jag kan få bort tankarna. För sen kommer det ett nytt inlägg..
Ha det bäst, peace!
Easy shit
Stand apart.
Ignore your head
Just follow your heart.
Det finaste
Kan ju börja detta inlägg med att jag fortfarande är sjuk. Kul. Jag var på fest igår iaf. Mycketmycket dumt för mitt immunförsvar, men vad gör man inte. Jag var tvungen att träffa fina människor. Det blev en konstig kväll, men värd. Jaa, åtminstone två delar..
Är så överlycklig och så
in i helvetes rädd på samma
gång. Allt var så fint. Om jag
nu kommer få höra orden jag
fruktar vet jag inte vad jag gör.
Hoppashoppashoppas..
Det är dumt att jag gör det, hoppas.
Förhoppningar kan lätt krossas. Om
man utgår från det värsta så kan
det bara bli bättre. Men fan så illa
om det blir sant...
Har inget vettigt att skriva. Så jag tänker att jag slutar nu.
Ha det bäst, peace!
Numb pain with pain
Nu har en vecka passerat utan att jag har skrivit något här. Vad kan jag säga om den här veckan... Jag har varit sjuk sen i måndags, men har varit i skolan iaf. Det är dumt.. Men tisdagen var fin iaf, alla hjärtans dag. Jag som så innerligt hatar denna konsumtionsdag. Jag tycker det är en fett överskattad dag.. Men ändå så var den så fin. Kanske för att det byggdes upp en stämning, precis som då.. Nej, nu får det vara nog, det är ju mina kursiva rader som brukar var lite kryptiska..
Just det.. Dom här raderna..
Jag är lite rädd, men jag gillar det.
Att leva i stunden, för man kan aldrig
riktigt veta säkert. Hur som helst så
är detta det finaste jag har fått uppleva
på länge. Jag hoppas att det kan byggas
upp till något helt. Kanske att jag inte
längre kommer behöva få bort det som
gör ont inuti på annat sätt än att dansa.
Det skulle vara bra, då skulle jag inte
behöva såra någon..
Nu ska jag bryta ihop lite eftersom jag inte har fått dansa på alldeles för lång tid. Ska även försöka bli klar med den alldeles underbara (eller?!) pjäsanalysen som ska vara klar efter lovet. Wish me luck och så vidare.. Det lär behövas.
Ha det bäst, peace!
Förvirringen är stor
Det känns som om jag hela tiden skriver om hur fort allting går. Men det gör verkligen det.. Tiden bara virvlar förbi och jag är helt uppe i allt så det är inte förns jag stannar upp och känner efter som jag märker det. Herre gu, det slog mig just att 2011 var FÖRRA året.. Galet! Jag vet inte vad det är som gör det, men nått är det...
Idag jobbade vi med en superduktig sångpedagog som höll en workshop för oss i Smus. Ingvar Bengtsson heter han. Han var awesome och han hjälpte mig sjunga "Bed of roses" så bra som jag aldrig har sjungit den förr. Det var kul, att se att det faktiskt går att knäcka gränser.
Knäckt gränser är vad vi har gjort,
jag önskar att jag får se vad som
händer sen. Precis som en mycket
fin vän till mig har skrivit: "Jag
väntar med spänning på nästa
del av historien"
Nu måste jag plugga.. Det har jag sagt många gånger de senaste veckorna. Det fina med att gå smus är att jag kan stå och sjunga och kalla det för studier. Jaa, det kan vara så att det skapas en ny låt ikväll. Den som lever får se.
Ha det bäst, peace!
Nike Blast!
Nu är det söndag och det känns som om denna helg bara har flugit förbi. I lördags var det öppet hus på världens finaste skola, Fmg.
Efter det bar det av mot la capital och Globen med finaste Empem. Efter en svinkall väntan utanför fel entre hittade vi till slut VIP ingången till det mest awesome på länge, Nike Blast! Det var helt galet, svettigt, dödande, energikrävande.. Det går inte ens beskriva. GALET helt enkelt, och fasen så kul!
Jag hade tänkt att ladda upp lite bilder, men eftersom min telefonsladd har bestämt sig för att inte jobba med min dator så får det väl bli en annan dag.
Och där brast det, igen.
Hoppas att det inte syns.
Inget av det..
Nu måste jag verkligen försöka plugga lite. Har varit VÄLDIGT dålig med det på sistone.. Vad har hänt?! Ska nog gå och lägga mig skapligt också, så kan jag kanske vakna frisk och kunna be able att röra mig imorgon.
Ha det bäst, peace.
Glädjen som sprider sig...
I brist på annat så kan jag också berätta att jag för första gången fick en *ej genomfört uppgiften* på schoolsoft idag. Det kändes förjävligt först, men efter att paniken lagt sig så kom jag på.. Va fan gör det att jag har glömt att lämna in en enda liten matteläxa för sent..? Ingenting kom jag fram till. Jag kommer inte se tillbaka om 20 år och må dåligt över det. Jag ska göra den och lämna in den, och sen släppa det. Jag har kommit på att jag faktiskt måste leva också. Smart tjej...
Det känns inte riktigt som
att det är verklighet. Kan
det vara så att det har
ändrat riktning helt..?
Nu ska jag öva lite piano och sen gå och lägga mig astidigt så att jag förhoppningsvis är utvilad och har en rygg och ett lår som fungerar imorgon.
Ha det bäst, peace!
