Numb pain with pain
Nu har en vecka passerat utan att jag har skrivit något här. Vad kan jag säga om den här veckan... Jag har varit sjuk sen i måndags, men har varit i skolan iaf. Det är dumt.. Men tisdagen var fin iaf, alla hjärtans dag. Jag som så innerligt hatar denna konsumtionsdag. Jag tycker det är en fett överskattad dag.. Men ändå så var den så fin. Kanske för att det byggdes upp en stämning, precis som då.. Nej, nu får det vara nog, det är ju mina kursiva rader som brukar var lite kryptiska..
Just det.. Dom här raderna..
Jag är lite rädd, men jag gillar det.
Att leva i stunden, för man kan aldrig
riktigt veta säkert. Hur som helst så
är detta det finaste jag har fått uppleva
på länge. Jag hoppas att det kan byggas
upp till något helt. Kanske att jag inte
längre kommer behöva få bort det som
gör ont inuti på annat sätt än att dansa.
Det skulle vara bra, då skulle jag inte
behöva såra någon..
Nu ska jag bryta ihop lite eftersom jag inte har fått dansa på alldeles för lång tid. Ska även försöka bli klar med den alldeles underbara (eller?!) pjäsanalysen som ska vara klar efter lovet. Wish me luck och så vidare.. Det lär behövas.
Ha det bäst, peace!
Dina kursiva rader är minsann kryptiska och jag lever med tron om att jag ibland förstår dem, inte alltid men ibland.
Jag hoppas också att det ska bli helt. Helt och aldeles rätt.
Puss
