En paus
Jag tänkte bara kika in här och säga till er stackars själar som fortfarande tittar in här i hopp om att jag har skrivit något att jag kommer ta en liten paus. Eller jaa, fortsätta med den omedvetna pausen som jag redan skapat. Jag har helt enkelt inte tid eller något intressant att skriva här längre (inte för att jag tror att det jag har skrivit innan har varit särskilt intressant, men ändå).
Vi får se när det händer något otroligt crazy i mitt liv som jag bara måste berätta. Haha..
Ha det bäst, peace!
Det här är ju inte meningen alls
Tänk att det kan göra så in i
helvetes ont fortfarande. Att det
nog aldrig kommer försvinna helt.
Det var som ett blåmärke. Jag ville
bara röra lite lätt för att se om det
fortfarande gör ont. Dum idé...
Loooondon
Hejhopp!
Jag vet inte alls vad jag ska skriva. Jag har varit i London och sett musikalen We will rock you. Det var verkligen helt obeskrivligt, det går inte med ord eller text att beskriva känslan och upplevelsen! Det måste helt klart ses med egna ögon, upplevas med eget hjärta. Åhh vad den var bra!! Sen såg vi såklart Big Ben, London eye, Buckingham palace osv. Det är okej att vara turist när man är utanför sitt eget land tycker jag. Jag ska utan tvekan tillbaka till England någon gång!
Tog massa mer bilder än dom här, men det kommer ta så förskräckligt lång tid att ladda upp dom så detta får räcka.
Nu blev detta ett sånt där meningslöst inlägg igen. Men jag bjuder på det och säger hejdå.
Ha det bäst, peace!
Den enda som riktigt finns där
Ojoj.. Jag är sjukligt trött så jag kan ju varna redan här för att detta inlägg troligen inte kommer ge någonting över huvud taget. (Inte för att jag tror att dom brukar göra det, men ändå..)
Igår åkte hela trean iväg till La capital Stockholm på religionsresa. Det var värt, och lite läskigt. Så var det lite coolt också, att människor kan tro. Tro så blint på att allt är sant. Det skulle nog aldrig riktigt fungera på mig..
Nej, för jag har svårt att tro rent allmänt.
Jag har svårt att tro att människors ord är
sanna. Helt sanna, sådär rena och klara.
Rakt från hjärtat liksom. Att dom verkligen
menar det dom säger. Jag tänker att det
kanske är bättre att inte tro alls än att bli lurad.
Nog med detta prat. Är nog alldeles för trött för att publicera det här inlägget. Men det blir nog så att jag gör det iaf. Shit vad jag känner mig badass. Galet!
Men hörrni..
Ha det bäst, peace
Love can touch us one time and last for a lifetime
Att allt med egna önskningar och känslor bara kunde förstå.
Det är vad jag önskar. Att allt bara kunde höra vad jag tänker
och svara på allt jag inte förstår. Utan att det skulle bli oenigheter.
För det är inte det jag vill åt. Jag vill bara veta..
En människa jorden skulle sakna
Jag kan börja meddela att det är lite tricky att skriva ett inlägg och måla naglarna samtidigt, men det går. Och jaa, JAG målar naglarna.. Det är helt galet, jag vet. Det är nog ungefär fjärde gången jag gör det i mitt liv. Kul grej..
Det känns som att nåtthar ändrats.
Egentligen kanske det alltid har varit
så, vad vet jag. Jag trodde att det var
annorlunda bara. Det är svårt när man
känner så mycket men inte kan uttrycka
det.. Och där var dessa kryptiska, kursiva
rader tillbaka.. Ibland tänker jag att det skulle
vara så himlans skönt att bara ta en paus från
precis allting. Bara lämna allt för att sen komma
tillbaka och se saker klarare.. Det skulle vara skönt.
Jag hatar min kropp för tillfället.. Eller, jag har väl gjort det i många år nu. Men det har blivit sjukliga mängder de senaste 5 månaderna. Jag hatar att jag inte kan dansa så som jag vill. Jag hatar att jag inte kan satsa på det jag älskar, på det som är mitt liv. Det suger, och snart så sprängs jag. Det finns massa som föstår. Det gör det för jag är inte den enda dansaren med skador, men det räcker tyvärr inte. Jag vill inte behöva ha människor som förstår varför jag inte kan göra det jag älskar fullt ut. Jag vill att dom ska se och förstå hur mycket jag brinner för det jag gör, hur mycket jag älskar det och vilken räddning dansen har varit och fortfarande är. Det är vad jag vill att folk ska se. Men det funkar inte nu när min kropp inte samarbetar.. fan och gråt och sånna mjäkiga saker..
Så här blev naglarna. Lite roligt måste man ju få ha tänker jag. Mm, och där får nog detta inlägg ta slut. Usch så långt jag skriver jämt. Får väl försöka skärpa till mig lite. Aja..
Ha det bäst, peace!
Ta vara på allt
Jag är så sjukligt dålig på att uppdatera. Ibland undrar jag varför jag i huvud taget har kvar bloggen. Men när jag läser igenom den så kommer jag ihåg saker som jag hade glömt. Blir glad av små fina kommentarer osv. Så den får nog va kvar ett tag till.
Idag var första "riktiga" dagen (där vi följde schemat) som trea! Helt galet, jag blir typ, inte vet jag... lustig i huvet när jag tänker på det. Att vi är störst. Att jag inom en allt för snar framtid måste ha bestämt mig för hur mitt liv ska se ut. Att jag inte kommer ha ett Fmg som skyddar mig.. Det skrämmer mig otroligt samtidigt som jag längtar efter att att öppna upp ett nytt kapitel. Men först måste jag avsluta det pågående. Jag tror det är viktigt att i tider med besluts och separationsångest försöka komma ihåg att njuta av tiden som är. För gymnasieåren är något jag tror att jag kommer kolla tillbaka på många gånger och se som en galen, rolig, obeskrivlig tid i mitt liv. Det var där jag blev jag. Den jag är.
Usch, jag tycker det är så svårt att hitta på nått att skriva om..
Vi har haft nollning också. Med lite för mycket ägg för att det ska vara lämpligt och jag njöt nog lite mer än jag borde av det.. Hehe.
Sjungit på två bröllop och ett dop har jag också gjort.
Ähh, det får nog räcka här. Detta kommer bara bli ytterst ointressant och långdraget om jag fortsätter nu.
Ha det bäst, peace!
Finally free
Herre vad snabbt allt går! Det här skulle bli ett milslångt inlägg om jag skulle skriva allt, och det orkar inte ens jag själv med att läsa så jag struntar i det. Får bli lite sammanfattning ist. Om jag kan komma ihåg allt.
3:augusti. Sista dagen på Arbis-jobbet. Jag lärde ut min koreografi som jag knåpat ihop på ca. tre dagar. Det gick helt okej och jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så nöjd. Tumme upp på det =)
Den 4:e augusti fyllde jag hela 17 år. Det är en sådan fruktansvärt ovärd ålder. Men jag är rätt nöjd med tillvaron iaf. Något som jag kommer komma ihåg mer än att fylla 17 är att jag tillsammans med två av mina vackraste quinnor stort sett hela dagen befann oss på resande fot. 11.30 inleddes resan mot Arlanda där vi sen skulle ta ett plan till Split, Kroatien. Mycket intressant resa det där måste jag säga. Underbart är nog ett ord som skulle kunna beskriva större tiden av vistelsen. Vad jag kommer sakna 40 grader och runt 30 graders turkost vatten!
När vi kommer hem (kl. 04.00) sitter en mycket fin pojke och väntar på mig utanför mitt hus. Det var bland det finaste jag varit med om. Fram till idag har jag bara chillat (haha, vad äckligt det ser ut att skriva det).
Imorse var det bara att gå upp kvart över 7. Det var inte så himla party men anledningen var lätt värd. JAG HAR ÄNTLIGEN BLIVIT AV MED MIN TANDSTÄLLNING!! ='D Lycklig tjej här kan jag lova!
Lyckligast i världen.
Nu vågar jag äntligen vända mig om
och se på det som varit. Var rädd för
att det skulle göra för jävla ont. Men
vad jag kom fram till är att det inte var,
eller är värt det. Du är inte värd det.
Det är det bästa jag någonsin kunnat säga.
Jag avslutar nog detta inlägg här.
Ha det bäst, peace !
Jag är nog världens lyckligaste människa
Jag vill börja detta inlägg med att tacka alla er fina själar som faktiskt går in på min blogg varje dag. Kanske i hopp om att jag har uppdaterat. Till er säger jag nu förlåt att det inte händer särskilt ofta.. Dock kan jag nog inte lova någon större förbättring de kommande veckorna heller..
Det är helt sjukligt vad tiden går snabbt. Det känns som det var nyss jag började räkna ner till Kroatien, 46 dagar var det kvar då tror jag. Imorgon är det bara en vecka kvar. Herre vad stört och åhh vad jag längtar.
Jag har för övrigt världens bästa jobb också! Jag dansar hela dagarna och får betalt för det, kan ni förstå!? Mitt knä hatar mig och gör allt för att jag inte ska kunna leva ut mitt liv med dansen så som jag älskar men det är något jag får ta tag i senare. Väntar på tid till magnetröntgen men har inte allt för stora förhoppningar på att det ska gå särskilt snabbt.
Jag säger det hela tiden men kan
inte på riktigt förstå att det faktiskt
är sant. Jag är världens lyckligaste
människa nu och det är så otroligt
häftigt att veta att du är bara min.
Jag.. älskar dig och du.. Du älskar
mig tillbaka. Det är det bästa av allt!
Haha vad mjäkigt detta blev! Skärpning på det så ska jag nog stretcha som ett djur om jag iht ska kunna röra mig imorgon. Då är det jobb som gäller och jag ska tjäna fett mkt pengar.
Fasen vad jag längtar till ett fint hav, sena kvällar och värme, snart är det dags! Can't wait.
Insåg när jag skrev det här inlägget hur galet lycklig jag är just nu. Även fast jag jobbar 12 dagar i rad. Varav två på det tråkigaste jobbet som finns. Tänk att inte ens det kan dra ner. Det här är underbart!! ='D
Ha det bäst, peace! <3
Finast i detta universum
Ibland är livet lite sådär oförskämt fint. Typ nu..
Trots att jag har fått höra " Det jag kommer säga nu är nog det sista du vill höra, men det känns bättre att vara ärlig. Du borde överväga att sluta dansa.." Första reaktionen.. ÄR DU HELT JÄVLA SLUT I DITT SATANS HJÄRNCELLSBEFRIADE HUVE!!??!!??
Ett tag efter när jag kunnat andas, skrika och va allmänt jävla skitarg på idiotjäveln slog det mig.. Jag kan vända det här. Han sa även "Det finns en lite chans att du kan träna upp musklerna runt om. Du har redan bra muskler så jag ska inte få dig att hoppas för mycket. Men det KAN gå". Jaa, det kan det. Nu tar jag det här som en utmaning. Jag ska bevisa att det går. Att man kan nå såna sjuka höjder bara man har viljan och är villig att satsa allt. Det har jag och fan va skönt det kommer va att visa dom att, JAG KAN!
Förövrigt har jag varit helt ledig i två dagar nu. Dessa har spenderats med en alldeles för fin människa som jag inte kan förstå har blivit en sån stor del i mitt liv. Helt galet. Tog mig också en cykeltur till min fina Sari igår. Det var mycket trevligt att träffa henne/dig ♥
22 dagar kvar till födelsedag och Kroatien med två av mina vackraste quinnor. Trots att det har varit rätt tråkigt väder hela lovet har jag en känsla av att detta kan bli den bästa sommaren i mitt liv och jag vill tacka alla underbart fina människor omkring mig som gör mitt liv så j*vla bra!! =D ♥
Nu ska jag göra mig iordning för att åka iväg till min fina Emmi. Sedan drar vi till Arbis och Klubbdans. Även fast jag inte är 18. Busigt va? ^^
Ha det bäst, peace!
Dance is more than my life, it's me
Nu är det natt. Men jag kan inte sova. Har för mycket tankar som flyger omkring, skulle nog nästan vilja påstå att det är omöjligt att sova då. Men bara nästan.
Jag skulle kunna skriva att jag är så satans arg. Fast det är jag ju inte riktigt heller.
Jag är nog bara tom. Det känns inte som att det finns något kvar.
För vem är jag nu? Det som jag alltid har kunnat känna igen mig själv
i är ju borta. Kankse bara temporärt. Kanske för en alldeles för lång period.
På tisdag får jag min dom. Jag vet att vad som än sägs så kommer det inte
vara det jag vill höra. Orden som jag kommer höra kommer antagligen registreras
i hjärnan för att sen flyga ut igen. Efter det ser jag det bara som en utmaning.
"Du kommer inte kunna"
Watch me..
Det är mitt knä jag pratar om. Och dans. Älskade, kära fina dans.
Allt som är jag. Har inte fått dansa på ca. 2 och 1/2 månad nu.
Det är så satans svårt att försöka inse att allt jag brinner för och
kämpat för så mycket kanske inte kommer finnas kvar i mitt liv.
Kanske kommer jag inte alls kunna dansa efter gymnasiet. Kanske
inte ens ta några klasser kommande termin. Där försvann min identitet.
Jag vet ju inte själv vem jag är längre. Kanske därför allt annat har blivit så sjukt lustigt.
Det är galet hur något som är så självklart och hela ens liv kan försvinna. Nu
vet jag ju inte om det kommer försvinna för all framtid. Men det har redan varit borta
för länge. Det var länge sen jag grät nu, iaf i vaket tillstånd. Men det blir svårare och
svårare. Det håller snart inte och då vet jag inte vart jag tar vägen...
En stor stad långt borta
Idag har varit en fin dag. Jag har träffat två av mina finaste. Lite glassätande, lite runtgående i staden, lite balkongsittande och kanske lite för ärliga ord ( som vanligt). Har också pratat med en finis som jag saknar mycket. Det är lite dumt med sommarlov när man inte är lediga samtidigt tycker jag.
Något som jag också har tänkt lite på... Alltså helt ärligt. Ibland förstår jag mig inte på er. Er = mina vänner.
Vad är det som gör att ni fortsätter vara vän med mig? Jag förstår det verkligen inte. Samtidigt som jag älskar er så sjukt mkt och skulle dö om ni försvann. Men på riktigt, ibland tänker jag verkligen inte på vad jag säger, som idag (förlåt!). Jag är nog en rätt jobbig människa bara ^^ Men puss på er som trots detta står ut med mig. Love you!
Jag tycker inte om att sakna människor.
Jag tycker inte heller om att ha den här
känslan inom mig. Borde utbyta ord.
Precis som ni säger. Det är så jävla
galet alltihop.. Så sjukt..
Nu ska jag nog se till att bli frisk. Det vore nice!
Ha det bäst, peace!
Finast i världen
Det är fortfarnade sommarlov.. Ändå har jag bara haft en ledighet på max två dagar i rad. Schemat är fullproppat hela tiden och det är en störd skillnad mot förra sommaren. Då hade jag all tid i världen att göra ingenting, jag dansade minst en gång varje dag (vilket mitt satans knä sätter stopp för nu),behövde inte ha mitt liv planerat i en kalender och kunde åka iväg väldigt spontant.
Igår hade jag tillsammans med tre snygga tjejor en mkt mysig och fin (och inplanerad) picnik. Eftersom vädergudarna var emot oss så fick den bli inomhus. Men fint blev det iaf. Med filt, fågelkvitter och en alldeles egen sol (ugnslampan). Man gör det bästa av det man har!
Har ju faktiskt haft en utomhuspicnik också. Mkt mys med en galet efterlängtad finis!
Idag har bestått av jobb liksom de allra flesta dagarna sedan skolavslutningen och det enda som får mig att faktiskt släpa mig dit är Kroatien. Fy satan vad skönt det kommer bli att lämna det här stället för en vecka! Längtar ihjäl!
Har hört att bilder säger så mkt mer än ord. Så det blir lite bilder också..
Jag har nog aldrig riktigt vågat hoppats
på att det skulle bli så här. Såhär bra.
Det är helt galet alltihop. Haha, jag?
Det här är bara stört. Får jag fortsätta leva såhär,
med dig.. Då är jag världens lyckligaste människa!
Kommer verkligen inte på något vettigt att skriva. Så detta får bli slutet av detta, ganska onödiga inlägg.
Ha det bäst, peace! =)
Fjolliga rosa moln
Åhej och hå... Nu är det sommarlov. Känns inte som det, det är rätt sjukt. Vi har gått två är på Fmg och nästa termin är vi treor. Störst på skolan. Vi är de sista som går kvar med det gamla. De sista som hade Esra, Carola och de allra sista Smusarna. En liten tår på det. Det är gelt stört vad snabbt det går! Hade jag inte behövt gå till ett job jag absolut hatar hade mitt liv varit vcäldigt fint ändå.
Det var länge sen jag var så här
jävla glad. Överlycklig! Nu ser jag
ett starkt ljus i slutet på en väldigt
lång och mörk tunnel. Kan nog inte
komma på när jag mådde så här bra
senast. Hoppas för mitt liv att detta
håller i sig. Att du stannar kvar ihos mig.
Väldigt, väldigt länge...
Haha, jag hade KLÄNNING på mig på avslutningen. Det var ganska stört!
Jag kanske kommer på lite senare vad jag kan skriva om. Just nu står det väldigt still. Så det kanske trillar in ett till inlägg inom en snar framtid. Fram till dess..
Ha det bäst, peace! =)
Det var länge sen jag var så här
jävla glad. Överlycklig! Nu ser jag
ett starkt ljus i slutet på en väldigt
lång och mörk tunnel. Kan nog inte
komma på när jag mådde så här bra
senast. Hoppas för mitt liv att detta
håller i sig. Att du stannar kvar ihos mig.
Väldigt, väldigt länge...
Haha, jag hade KLÄNNING på mig på avslutningen. Det var ganska stört!
Jag kanske kommer på lite senare vad jag kan skriva om. Just nu står det väldigt still. Så det kanske trillar in ett till inlägg inom en snar framtid. Fram till dess..
Ha det bäst, peace! =)
Igår var jag högst upp
Jag vet att jag har sugit på att uppdatera.. Förlåt.
Det är med ledset hjärta jag skriver detta inlägg. Det är nämligen så att musikalveckan är över. Aldrig mer någon föreställning med iLife. Aldrig mer något hets bakom scenen när man inte hittar app-kostymen, inte hittar scensminket eller när "mamma" inte är på plats bakom scenen i god tid innan epilogen. Finafina musikalvecka. Fan vad jobbigt det har varit. Vi har slitit som as, men nu såhär med 6 genomförda föreställningar i bakfickan har det varit så sjukt fint! och värt! För fasen vad kul jag har haft. Så mycket fina ord! Detta är en upplevelse jag kommer bära med mig för alltid. Jag har nog valt rätt linje iaf!
Finafinafina människor på en mycket väl genomförd föreställning! Love ya'll! =') ♥
Underbara, dumma du...
Kan du snälla bara bestämma
dig och sen berätta vad du tänker..?
Det finns inte så mycket mer jag kan skriva än att jag har levt på Lilla teatern i en vecka och att det kändes väldigt konstigt att komma tillbaka till skolan idag. Så har treorna börjat sin studentvecka också.. Jag vill inte sluta!!
Imorgon är det ledigt.. Då ska jag sova tills jag vaknar av mig själv. Sa det sa! Sen får vi se vad nationaldagen bjuder på.
Ha det bäst, peace!
