Ne razumijem...

Idag, mina kära läsare, har jag gjort något hemskt. Något jag inte trodde jag skulle överleva..
Jag spelade och sjöng på en lunchkonsert. Det kan ha varit det hemskaste jag har varit med om, for real. Jag går nog fel linje, Scen & Musikal är inget för mig. För satan sån scenskräck jag har! Kunde inte skriva ner anteckningar på lektionen efter för att mina händer skakade så mycket, det säger väl lite om situationen.. Usch och fy och andra liknande ord..!

 Det skulle va nått...

Ska det vara så här. Det håller ju inte.
Inte för mig. Det går liksom bara inte.
Tänkte lite för mycket när jag framförde
min låt. Tänkte på texten och kopplade
alldeles för mycket. Var tvungen att få
över tankarna på kompet. Inget annat.
Det gick inte bra, för det var inte publiken
mina ögon såg..

Borde VERKLIGEN plugga iLife-manus eftersom vi ska repa utan på fredag. Men känner inte riktigt att energin finns där. Efter konserten har jag varit helt slut. Får se vart detta leder.

Ha det bäst, peace!


Meningen med... jaa, vad?

Detta inlägg kommer endast handla om två saker.. Det ena är dans, och det andra är människor. Människor som betyder otroligt mycket för mig.

Dans.. Jag vet att jag skrev ett inlägg om det igår. Men det gör inget tänker jag.. Om någon har missat det så älskar jag att dansa. Jag lever dans, andas dans.. Jaa, jag tror ni har förstått. Det var idag jag kom att tänka på det, på Sceniska gestaltningen när Nettan (våran lärare) frågade hur vi såg oss själva. Jag ser mig som en dansare. Det har tagit ett bra tag, men jag tror att jag gör det nu. Jag tror att jag klär mig efter det också. Det är flera som säger att dom kan se på mig att jag dansar. Det gör mig glad. Jag vet inte varför, men det känns som att jag har hittat mig själv. Jag säger ofta att jag inte har någon speciell stil. Men det har jag ju, jag har MIN stil.

Numero två. Fina människor som jag älskar över allt annat. Min finafina familj och mina underbara vänner. Jag fikade med min underbara bästa vän och syster på Espresso House idag. Hon är fin!
Alla mina vänner som stöttar mig när jag inte gör de smartaste valen i livet och inte inser hur dåligt saker kan bli, eller när jag bara vill prata ut all skit. Det är då ni finns, det är klart att ni finns annars också, men skillnaden mot andra "vänner"  är att ni ALLTID är där! Jag vill bara säga att jag älskar er otroligt mycket, obeskrivligt mycket faktiskt! Jag vet också att jag är dålig på att säga det, förlåt. Puss på er ♥

  

Dansa, pausa...

Mycket har hänt denna helg. Mys med min Emmi, dans, Danskarusellen med Jhimmie där våran grymma danslärare Agnes Thorell vann med sin grupp Phree! Mycket roliga, nya människor.

 

Det känns som att jag har missat att skriva väldigt mkt här, har liksom inte haft tid. T.ex som att jag nu mer har två jobb. Ett som kassörska på CityGross och ett som assisterande dansare på Arbis. Att jag ska dansa front på en flashmob som är nästa söndag. Jag ska om några veckor få ett litet syskon. Vi har premiär på våran musikal "iLife om Kommer inte på mer nu, men det är med säkerhet 750 saker till, minst.

Dansa,dans... Det var länge sen jag skrev något om det här på bloggen. Det är lite lustigt eftersom det betyder så sjukt mycket och är en storstor del av mitt liv, av vem jag är. Det är också lite läskigt, att det betyder så mycket. För det skulle bli kaos om det försvann. Jag är inte säker på att jag skulle veta vem jag var utan dansen. Om jag fick en bestående skada som skulle göra att jag aldrig mer kan dansa, det är en av sakerna jag är mest rädd för. En av mina värsta mardrömmar, förutom när familj och vänner har dött, är när jag har skadat mig eller blivit så pass sjuk att dansen inte längre är ett alternativ. Kanske borde man uppskatta det man har mer, inte hela tiden vara rädd för att det ska försvinna, men njuta av det så länge det varar.


Nae, nu ska jag dra mig för att ta vara på dansen. Rep för flashmoben som är på söndag. Sen vidare till Crecsendo för att se och lyssna på Smus 3:ornas jazzkonsert. Ser fram emot detta, ett + i kanten är att jag får träffa Sari också <3

Ha det bäst, peace!

All time low

Trött, glad, ledsen, förvirrad, stressad, tom, lycklig... Allt på samma gång. Det är så fint att allt ska komma samtidigt. Verkligen. Jag ljög, det suger.

Något som faktiskt inte suger är att jag träffade många fina människor igår. Första gången på hela lovet, vilket också är rätt sjukt. Jag har saknat dom väldigt mycket i vilket fall!
Vi fikade, och sen drog vi vidare till Alexandra och spelade sällskapsspel. Mysigt värre! Sen hem i regnet för att sova hos min fina Sari. Vi vaknade, gick upp och börjdade lyssna på All time low. Av en slump gick jag in och kollade om dom ska spela något mer än på Reading festival (som vi har velat åka till, men det är på våran nollning så det suger lite). Jag hittade att dom har en spelning i Nederländerna, så nu håller vi på att kolla boende, flyg och allt sånt där nödvändigt. Nu gäller det bara att övertala våra kära föräldrar att få åka själva till et land där knark är tillåtet.. Får börja i tid.


"I almost told you that I loved you
Thank god I didn't because it would've been a lie
I say the damnedest things, when your on top of me
I almost told you that I loved you"

What we had was truly beatiful..


Ska nog spendera min sista lediga dag med träning och tid med familjen. Det sistnämnda kommer antagligen bli en extrem bristvara de sista månaderna innan sommarlovet. Sad, but true..

Ha det bäst, peace


Testperson

Hejhejhejhejhejhej! Okej, det kan vara så att jag är lite trött.. Ganska mycket.
Iaf.. Nu är nästan lovet slut. Vad har jag gjort? Joo, jag har jobbat, pluggat, tränat, dansat.. och pluggat. Kul liv. Jag har nog inte fattat själva grejen med lov. Jag hörde någon som hade tagit det lugnt och så. Det lät sjukt och otroligt långt borta. Galet..

Galet att det kan bli så här..
Trodde inte det va så illa.
Men det va det, så fort
jag såg bilden så va det
kört. Nu är det tre veckor
sen.Hur kan det gå så snabbt?
Hur kan allt bara falla bort?
Försvinna för att kanske
aldrig mer komma tillbaka.



Kanske är människan skapad för att vara något slags försöksdjur.
Kanske är det så att det är meningen att vi ska gå sönder så jävla mycket.
För att se hur man kan bygga upp allt igen.
Hur dum människan är som fortsätter hoppas och återskapa.
När man bara kommer få så sjukt ont..


Kanske också börjar bli dags för mig att krypa ner.. Kanske kommer på ett mer vettigt inlägg till imorgon. (Tekniskt sätt idag) Aja i vilket fall, godnatt!

Ha det bäst, peace

Fjädrar av bly, ljus rök och iskall eld

Idag har varit en lååååååång dag. Tandläkaren kl. 7 och jobb från 7:30-16:30. Det känns att jag lever så att säga. Har frågat mig själv varför i hela världen jag håller på med skiten. Svaret brukar komma lika snabbt, KROATIEN! Det är bara ligga i så kommer det va så fett värt det sen.

Det gör ont..
Finns inte så mycket
mer att säga. Du bryr
dig nog inte heller.
Inte längre. Fan
va ont det gör...

Plugga står nu på schemat. Kul osv, lov var det ja.. Ska nog belöna mig själv med ett onödigt långt bad sen, om jag någonsin blir klar. Det är sånt som märks. I vilket fall så kommer det antagligen ett till inlägg någon gång. På återseende..

Ha det bäst, peace

I'm alive, but I'm alone

Vill börja med att även här skriva att min finaste plutt Emma fyllde fuckin' 18 år i fredags! GRATTIS FINASTE DU! Du kommer alltid va min gamla tant ;)




Lov va det ja... Hehe. Har inte haft en ledig stund (förutom nätterna) sen vi slutade i torsdags. Har inte heller en enda dag som jag inte har något planerat förns lördag, alltså om 6 dagar. Vet inte riktigt hur detta ska sluta.

Det här suger, jag blir så trött..
Vet inte riktigt hur jag ska
reagera på allt. Orkar inte
riktigt känner jag.

Pratar med fin människa på Skype och tänker fortsätta med det ett tag till.

Ha det bäst, peace!

Att hinna andas vore fint

Igår nationella prov i svenska B muntliga delen, idag gospelkonsert med Fmg-kören och Gladys Del Pilar och imorgon FilmFreaks. Herre gu vad det är saker inbokat hela tiden.. Och snabbt går det också. Redan på fredag går vi in i 1 och 1/2 veckas ledighet och efter det är det återigen fullt på schemat, helt galet skulle jag vilja säga. Jag fattar inte hur jag hinner med att leva. Om jag nu gör det...

För det är ju inte säkert att allt är
som det verkar. Det har jag fått
bevisat ännu en gång. När du
frågade så gjorde det så ont. För
att jag skulle vilja svara nått annat.
Nått som var sant för oss båda. Men
det börjar bli ganska uppenbart att
sånt inte sker mer än i film...

Myskläder och pluggmode på. Inte särskilt roligt men tyvärr nödvändigt.. Får se om jag överlever detta spektakel. Och isf, på återseende.

Ha det bäst, peace!

RSS 2.0