A little warning might have been nice..
Midsommar har flugit förbi. Förutom att det var svinkallt så var det trevligt, mysigt med familjen och så. Länge sen jag hade tid att verkligen vara med min familj, min finafina familj. Jag har verkligen haft tid till allt, haft tid att bada, umgås, spela kubb och badminton (i massor) och bara ge dom jag älskar den tiden dom förtjänar, och som jag vill kunna ge. Kom hem från båten idag, med röda axlar och allt. Mycket fint måste jag säga.. Har haft helt underbart väder! Fick även en mycket häftig/skrämmande upplevelse i natt. Hela båten lystes upp av vad vi först trodde var tre extremt kraftiga blixtar, men efter att tittat ut genom fönstret så inser vi att det inte finns ett enda moln på hela himlen. Efter ungefär en minut så kommer det även, som en avslutning, värsta smällen som gör att det börjar gå små vågor på vattnet. Det var alltså asteroiden "2011 MD" vi såg. När jag tänker på det så är det lite skrämmande att det faktiskt händer, nu har jag inte bara sett det på film. Jag är inte särskilt rädd för att jorden ska gå under men det får en ju ändå att tänka på vad som skulle ha hänt om den varit väldigt många ggr större än den var...
Time passes. Even when it seems impossible.
Even when each tick of the second hand aches
like the pulse of blood behind a bruise. It passes
unevenly, in strange lurches and dragging lulls,
but pass it does. Even for me...
Slänger in lite bilder också
Time passes. Even when it seems impossible.
Even when each tick of the second hand aches
like the pulse of blood behind a bruise. It passes
unevenly, in strange lurches and dragging lulls,
but pass it does. Even for me...
Slänger in lite bilder också
No one ever said it would be this hard
Nu har jag flytt från verkligheten, till vårat landställe. Känns skönt att bara få vara, stanna upp och andas. Jag ska inte låta det som har hänt få förstöra. Det här ska bli en tid för att läka, och för återhämtning. Jag ska komma tillbaka starkare än någonsin, hoppas jag på.
Letar efter nått att säga som kan ändra allt...
Letar efter nått att säga som kan ändra allt...
Först då kan jag andas
Inatt förändrades allt. Jag kan fortfarande inte fatta det.. Men jag ska vara stark.
Trots tårar, tankar och 0 timmar sömn inatt så har dagen faktiskt varit helt okej. De sjuka mängder regn som har öst ner över Norrköping har döljt mina tårar.. Skit samma, jag ska fan inte va deppig nu.!
Jag börjar om.. Jag har varit på möte på Fu angående studiecirkeln och allt är klart nu, vi sätter igång nästa vecka. Lycka! Jag har dansat, lite mer än jag borde känner jag nu. Blev tre timmar, så himlahimla underbart. Ännu mer lycka!
Det är häftigt att man, trots att man är så himla olika, kan ha så mycket gemensamt. Eller snarare ha något gemensamt, men brinna så starkt för det tillsammans. Det spelar ingen som helst roll vem du är, det är så jag skulle vilja ha det jämt. Så som dansen är, för mig, så skulle jag vilja att hela världen funkade. Each-one-teach-one. Skulle inte det va ganska schysst..? Du behöver inte använda dig av ord för att människor ska förstå. Du behöver inte ha de dyraste sakerna för att bli accepterad, bara du har viljan. Det är inte dyra saker som ger värde, det är vem du är. Jag tror att alla på jorden skulle må en smula bättre..
Emptiness...
Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan..............................
Asfaltsblomma...
Idag har jag träffat Emz, traskat omkring på stan, haft sprängande åskhuvudvärk och DANSAT. Underbart med alla förutom huvet. Det är så skönt att veta att jag inte bara kommer sitta i nått hörn och ruttna hela sommarlovet. Att jag faktiskt kommer dansa minst tre ggr i veckan.
Jag vet inte vad jag är rädd för, igentligen..
Jag har redan sagt allt, det finns liksom inget
kvar. Ändå finns oron för den stunden inom
mig hela tiden. Som asfalt som hindrar blomman
från att riktigt slå ut, eller vissna av tidens gång...
Kommer den få tillräckligt mycket styrka, kommer
jag att hitta den..?
Ha det bäst, peace!
Jag vet inte vad jag är rädd för, igentligen..
Jag har redan sagt allt, det finns liksom inget
kvar. Ändå finns oron för den stunden inom
mig hela tiden. Som asfalt som hindrar blomman
från att riktigt slå ut, eller vissna av tidens gång...
Kommer den få tillräckligt mycket styrka, kommer
jag att hitta den..?
Ha det bäst, peace!
Början på något stort
I torsdags... Då var det dags för avslutning. Massa tårar, kramar, musik och även skratt. Dags att säga hejdå till Fmg för ett tag, men framförallt till alla underbart fina treor. Vissa kommer jag aldrig mer träffa, och även om jag kanske inte kommer sakna varje specifik person så är det ändå en bit av Fmg, så som jag är van vid, som försvinner.. Finafina Esra och Carola försvinner, det gjorde ont att lyssna på deras tal.. Nästa år blir vi tvåor, så otroligt läskigt..!
Jag ska försöka se sommarlovet som något positivt, en chans att vila upp mig, samla nya krafter.. Försöka tänka på hur mycket vi faktiskt har fått uppleva på så kort tid, hur underbara människor jag har fått lära känna, hur otroligt stor resa vi alla varit med om och hur mycket jag faktiskt har presterat och åstadkommit. Med hjälp av Fmg, och alla människor där, har jag kunnat bli en annan människa. Nu trivs jag med vem jag är, jag har äntligen hittat mig själv... Tack!
Jag vill tacka min engelskalärare Esra. Esra, om du läser det här: Tack för allt stöd som du har gett. När jag varit stressad, eller haft för höga krav på mig själv. Jag kan nog prata för alla när jag säger att du kommer bli otroligt saknad. Även fast vi är säkra på att ni lärare på Fmg har hittat en bra lärare så kommer det inte riktigt bli samma sak. Vi förstår att det inte är meningen att vi ska få en ny Esra, men det kommer vara lite hårt att inte vara någons "Little blueberries" längre. Vi kommer sakna dig, men hoppas självklart att du får det bra. Glöm inte bort att du är mitt, och resten av skolans största ljus!
Nu måste jag sluta skriva och gå och torka tårarna...
Älskade Smus <3 
<3
Ha det bäst, peace!
Jag ska försöka se sommarlovet som något positivt, en chans att vila upp mig, samla nya krafter.. Försöka tänka på hur mycket vi faktiskt har fått uppleva på så kort tid, hur underbara människor jag har fått lära känna, hur otroligt stor resa vi alla varit med om och hur mycket jag faktiskt har presterat och åstadkommit. Med hjälp av Fmg, och alla människor där, har jag kunnat bli en annan människa. Nu trivs jag med vem jag är, jag har äntligen hittat mig själv... Tack!
Jag vill tacka min engelskalärare Esra. Esra, om du läser det här: Tack för allt stöd som du har gett. När jag varit stressad, eller haft för höga krav på mig själv. Jag kan nog prata för alla när jag säger att du kommer bli otroligt saknad. Även fast vi är säkra på att ni lärare på Fmg har hittat en bra lärare så kommer det inte riktigt bli samma sak. Vi förstår att det inte är meningen att vi ska få en ny Esra, men det kommer vara lite hårt att inte vara någons "Little blueberries" längre. Vi kommer sakna dig, men hoppas självklart att du får det bra. Glöm inte bort att du är mitt, och resten av skolans största ljus!
Nu måste jag sluta skriva och gå och torka tårarna...
Älskade Smus <3 <3Ha det bäst, peace!
Jag följer med dig hem ikväll, för jag vill inte vara själv
Idag har jag varit på Kolmården. Så otroligt skönt att bara kunna vara ute och inte behöva tänka på något annat än att bara vara. Jag lyckades att för några timmar släppa allt som har med utsparken (förutom ca. 50 sms med människor som har haft 1000 frågor), skolan och andra otroligt tids- och energikrävande saker.. Den världen skulle jag vilja stanna i. Inte för alltid, bara för ett tag. Till allt har lugnat ner sig..
Jag grät, och vi kysstes...
Jag vet inte hur lång tid till jag kommer orka. Min kropp har sagt ifrån för länge sen. Jag borde kanske lyssna på den. Men va fan, vad gör man inte för bra betyg.. Det finns tydligen inga gränser.. Och vad är det som händer..? Mitt hjärta och min gärna har startat ett fett stort inbördeskrig mot varandra.. Igentligen har det hållt på ett tag.. I snart 1 ½ år.. Det är alldeles för lång tid.. Jag borde inte ha gjort som jag gjorde, men vad hjälper det att jag säger det nu..? Ingenting.. Jag har inte velat erkänna det förut.. Inte för nån annan, men framförallt inte för mig själv.. Men det är så att jag... jag älskar dig så jävla mycket! Fan!
Tack mina underbart fina vänner för att ni alltid finns, jag älskar er mer än vad alla ord någonsin skulle kunna komma i närheten av att beskriva!
Ha det bäst, peace!
Jag grät, och vi kysstes...
Jag vet inte hur lång tid till jag kommer orka. Min kropp har sagt ifrån för länge sen. Jag borde kanske lyssna på den. Men va fan, vad gör man inte för bra betyg.. Det finns tydligen inga gränser.. Och vad är det som händer..? Mitt hjärta och min gärna har startat ett fett stort inbördeskrig mot varandra.. Igentligen har det hållt på ett tag.. I snart 1 ½ år.. Det är alldeles för lång tid.. Jag borde inte ha gjort som jag gjorde, men vad hjälper det att jag säger det nu..? Ingenting.. Jag har inte velat erkänna det förut.. Inte för nån annan, men framförallt inte för mig själv.. Men det är så att jag... jag älskar dig så jävla mycket! Fan!
Tack mina underbart fina vänner för att ni alltid finns, jag älskar er mer än vad alla ord någonsin skulle kunna komma i närheten av att beskriva!
Ha det bäst, peace!
Lite ångest
Jag är trött. Trött på sista uppgiften i samhällen, trött på att vara sjuk, trött på hela den här situationen..
Jag vet att det inte är mycket kvar nu, 3 små skoldagar. Jag borde kunna använda mina sista små droppar energi till allt som borde göras nu, men jag har helt tappat motivationen. Jag vill inte ha sommarlov heller. Eller joo, det ska bli underbart skönt att bara kunna släppa allt som har med skoluppgifter att göra. Men jag vill inte (som jag har tjatat om sen vi började) att treorna ska sluta och jag vill inte börja tvåan..
Jag är nog lite rädd för framtiden ändå.. Jag vill inte riktigt växa upp, vill inte behöva ha så otroligt mycket ansvar helt själv.. Jag är lite rädd för vad som kommer hända. Jag vill kunna jobba med något jag älskar, dansen. Vad händer om jag inte kan det, vad gör jag då? Jag har liksom ingen plan som jag kör på om allt skiter sig.. Jag är rädd att jag kommer få leva ensam hela mitt liv. Bli någon som inte betyder något för någon..
Nu ska jag jobba vidare med samhällen och försöka att bli av med febern som inte tycks vilja släppa..
Ha det bäst, peace!
Jag vet att det inte är mycket kvar nu, 3 små skoldagar. Jag borde kunna använda mina sista små droppar energi till allt som borde göras nu, men jag har helt tappat motivationen. Jag vill inte ha sommarlov heller. Eller joo, det ska bli underbart skönt att bara kunna släppa allt som har med skoluppgifter att göra. Men jag vill inte (som jag har tjatat om sen vi började) att treorna ska sluta och jag vill inte börja tvåan..
Jag är nog lite rädd för framtiden ändå.. Jag vill inte riktigt växa upp, vill inte behöva ha så otroligt mycket ansvar helt själv.. Jag är lite rädd för vad som kommer hända. Jag vill kunna jobba med något jag älskar, dansen. Vad händer om jag inte kan det, vad gör jag då? Jag har liksom ingen plan som jag kör på om allt skiter sig.. Jag är rädd att jag kommer få leva ensam hela mitt liv. Bli någon som inte betyder något för någon..
Nu ska jag jobba vidare med samhällen och försöka att bli av med febern som inte tycks vilja släppa..
Ha det bäst, peace!
Let me know
Du har fått mig att hoppas och att tro, att skratta och göra saker som jag aldrig trodde var möjliga. Vi har faktiskt haft väldigt kul ihop... Skapat och byggt upp, det blev liksom våran egna lilla värld för en stund. Musiken, dansen.. Du har gett mig, kärlek.. Trots allt så har jag ändå kännt den.. Kanske bara en illusion, vad vet jag?
Jag säger till dom flesta att jag ska bryta allt, glömma och radera.. Men det är svårt att glömma någon som gett en så mycket att komma ihåg. Det som också är illa är att jag inte ens vill glömma. Jag vill inte släppa taget och låta allt försvinna. Det kommer det göra, för snart är tiden slut.. Jag hoppas inte att det måste sluta så här. Tystnad och aldrig mer din röst, förutom den jag har sparat på ett hemligt ställe, dit ingen annan än du och jag kan nå. Vi borde inte ens ha sånna ställen, men vem fan bry sig.. Inte mycket är som det borde vara längre..
You can close your eyes to things you don’t want to see,
but you can’t close your heart to things you don’t want to feel
Jag säger till dom flesta att jag ska bryta allt, glömma och radera.. Men det är svårt att glömma någon som gett en så mycket att komma ihåg. Det som också är illa är att jag inte ens vill glömma. Jag vill inte släppa taget och låta allt försvinna. Det kommer det göra, för snart är tiden slut.. Jag hoppas inte att det måste sluta så här. Tystnad och aldrig mer din röst, förutom den jag har sparat på ett hemligt ställe, dit ingen annan än du och jag kan nå. Vi borde inte ens ha sånna ställen, men vem fan bry sig.. Inte mycket är som det borde vara längre..
You can close your eyes to things you don’t want to see,
but you can’t close your heart to things you don’t want to feel
If I die before you do, I´ll go to heaven and wait for you
Det här är en jobbig vecka, på många sätt. Det är nu det gäller, kampen att hinna klart med allt innan vi slutar.. För det gör vi, vi slutar om 6 skoldagar.. Galet! Det är jobbigt för att treorna slutar, jag vill ha kvar er! Det är jobbigt för att det är så lite tid, och den som finns går så otroligt fort. Jag vet inte om det bara är jag, men jag har gått runt och varit helt jätte känslosam hela veckan.. Det finns liksom inte tillräckligt med tid kvar.. Det är så mycket jag skulle vilja ha gjort och sagt innan torsdag nästa vecka.. Saker som kommer att ligga som en sten inom mig om det inte får komma ut..
A friend is like a heart that goes
strong until the end.
Where would we be in this world
if we didn't have a friend.
Jag vill tacka mina underbara vänner för att ni alltid finns till, no mater what. Jag älskar er! ♥
Sommar!
Har haft en helt galet bra långhelg! Finafina människor, underbart väder och dans. Jag har helt enkelt haft det underbart! =) Jag vill verkligen inte till skolan imorgon, fast ändå vill jag det. Bara icke-estetiska ämnen och en samhällsuppgift som jag så otroligt mycket skulle vilja trolla bort vs. underbart fina Fmg-människor.. Det blir nog skola iaf.
Okej, jag borde kanske ha lärt mig nu. Jag vet att jag borde lyssna på min hjärna, inte hjärtat. Men det går inte. Du är liksom lite som en drog, jag måste få höra din röst, känna dina andetag för att bli lugn. Du vet det här, det är det som gör att allt skiter sig. Men jag ska fan va stark, ska ta mod till mig. För nu vet jag saker som jag inte borde veta, som jag verkligen inte vill veta, har lyssnat på innan men vägrat att tro på. Det är inte mitt fel, det skulle ha gått. Men nu vet jag inte om jag orkar längre. Jag ska verkligen våga...
Lite bilder från ledigheten som har gett mig en grym försmak på sommarlovet!
Okej, jag borde kanske ha lärt mig nu. Jag vet att jag borde lyssna på min hjärna, inte hjärtat. Men det går inte. Du är liksom lite som en drog, jag måste få höra din röst, känna dina andetag för att bli lugn. Du vet det här, det är det som gör att allt skiter sig. Men jag ska fan va stark, ska ta mod till mig. För nu vet jag saker som jag inte borde veta, som jag verkligen inte vill veta, har lyssnat på innan men vägrat att tro på. Det är inte mitt fel, det skulle ha gått. Men nu vet jag inte om jag orkar längre. Jag ska verkligen våga...
Lite bilder från ledigheten som har gett mig en grym försmak på sommarlovet!
