nicolenosslin

Midsommar har flugit förbi. Förutom att det var svinkallt så var det trevligt, mysigt med familjen och så. Länge sen jag hade tid att verkligen vara med min familj, min finafina familj. Jag har verkligen haft tid till allt, haft tid att bada, umgås, spela kubb och badminton (i massor) och bara ge dom jag älskar den tiden dom förtjänar, och som jag vill kunna ge. Kom hem från båten idag, med röda axlar och allt. Mycket fint måste jag säga.. Har haft helt underbart väder! Fick även en mycket häftig/skrämmande upplevelse i natt. Hela båten lystes upp av vad vi först trodde var tre extremt kraftiga blixtar, men efter att tittat ut genom fönstret så inser vi att det inte finns ett enda moln på hela himlen. Efter ungefär en minut så kommer det även, som en avslutning, värsta smällen som gör att det börjar gå små vågor på vattnet. Det var alltså asteroiden "2011 MD" vi såg. När jag tänker på det så är det lite skrämmande att det faktiskt händer, nu har jag inte bara sett det på film. Jag är inte särskilt rädd för att jorden ska gå under men det får en ju ändå att tänka på vad som skulle ha hänt om den varit väldigt många ggr större än den var...    


Time passes. Even when it seems impossible.
Even when each tick of the second hand aches
like the pulse of blood behind a bruise. It passes
unevenly, in strange lurches and dragging lulls,
but pass it does. Even for me...

Slänger in lite bilder också