Nytt år och så
Nu verkar det som om det är avslutat på riktigt...
Jag vill gråta, och jag vill kunna tycka att det är bäst så.
Jag kan inte göra nått av det. Jag tänker tillbaka på allt
och inser att det aldrig riktigt har varit så som jag har önskat.
Ändå går det inte.. Jag trodde faktiskt att det skulle gå
att fixa, har gett så mycket. Kommer inte våga något mer,
inte nu och inte sen..
Jag har ett nyårslöfte, jag ska hålla det. För att jag ska kunna må bra igen. Det ska egentligen inte behövas en dum låtsasregel,men jag tackar och tar emot allt som skulle kunna hjälpa.
Nyår ska jag fira med fina vänner och bara ha sådär bra som man kan ha med dom, det kommer bli bäst =)
Det var nog allt för mig.
Ha det bäst, peace och gott nytt år =)
Merry christmas
Nu är det julafton.. Kände mig som ett litet barn när jag gick upp imorse och faktiskt blev besviken över att det inte var vitt på marken. Detta förstörde julkänslan lite , men om man struntar i att kolla ut så har det varit så mysigt som det alltid är hos mormor och morfar. Det är fint att samlas alla och äta alldeles för mkt mat, öppna alldeles för mkt onödiga julklappar och äta alldeles för mkt godis. Det är liksom lite det som julen är, för mig. Sitter nu i bilen på väg till Skåneland för att fira med släkten, det blir nog fint. Har saknat dom..
Något jag har märkt också är att jag verkligen behöver det här lovet. Komma bort från stress och måsten.. Blev på allvar ganska rädd när jag märkte att jag såg saker i mitt hus som inte va där.. Jag har sett en levande fågel på mitt rum, insekter på väggen och en katt som inte var där sekunden efter jag kollade igen.. Jag ska sova massor och inte känna att jag måste prestera i allt jag gör. Det här lovet ska bli ett liv för återhämtning och uppladdning.
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att önska ni som läser en bra jul =)
Ha det bäst, peace!
Tid
Sista riktigt prestationskrävande uppgiften i skolan är klar, jag fick Mvg! Jag har avslutat kursen Gehmu A 2 veckor i förtid, Mvg i slutbetyg. Jag fick G+ på ett matteprov jag trodde jag skulle få Ig--------- på.
Just nu känns livet på pluggsidan sådär underbart bra som jag bara har längtat efter i ett halvt år nu! Bara känslan av att kunna åka hem efter skolan och sätta mig och äta mat och prata med mina föräldrar istället för att slänga i mig mat för att sen skynda mig in på rummet för att plugga, eller att springa mellan skolan, Dansstudion och DeGeers dansstudio. Den enda kontakten jag har haft med mina föräldrar är när dom har öppnat min dörr och sagt godnatt när dom ska gå och lägga sig, eller för att säga, "Nicole, nu har du suttit här i 6 timmar, du kanske behöver ta en paus?". Känslan av att slippa säga "Jag har inte tid", "Nej, jag hinner inte nu." Det går inte riktigt att beskriva, men det är en galet härlig känsla att för en gångs skull inte göra någonting för att man måste. Idag när jag kom hem hade jag till och med tid till att spela gitarr vilket var en evighet sen!
Du är inte ens värd att nämna nu tror jag.
Jag ska låta tiden gå och se vad som händer.
För jag har nog bestämt mig nu, kanske kan jag
till och med erkänna det för mig själv den här gången..
Nu ska jag ge dom jag tycker om den tid och uppmärksamhet jag inte har kunnat ge på ungefär 6 månader. Det känns bra, och snart är det jul också. Då lär det ju bli mer av den varan. Fasen så bra allting kan vara ibland.
Ha det bäst, peace
Julshow
Jag önskar att jag kunde släppa bara hälften av all prestationsångest och ta det lite lugnt. Men det går itnte för det är sån jag är... "A leopard can't change it's spots" har jag hört. Vilket leder till nästa sak..
Hur ska jag kunna lita på att det inte blir samma sak igen?
Hur ska jag vet att orden är sanna, när de har svikit förr..?
Hur ska jag kunna veta om du har ändrat dig, om nu det går..
Måste också berätta att Fmg's årliga julshow var idag. Det är helt sjukt att det var jag, som etta, som stod på den scenen för ett år sen. Tiden går så sjukt snabbt. Precis som våra tvåor och treor sa till oss när de hade sett våran kan jag säga om ettornas prestation. Jag blev på riktigt lycklig i hjärtat och kände mig otroligt stolt! Fasen vilken underbar skola jag går på!
Nu ska jag plugga vidare, kanske till och med hinner andas lite om jag har tur.
Ha det bäst, peace!
Tror du på det själv, att hjärtat lär sig av erfarenheter..?
Jag har tänkt lite på vad jag skrev i mitt förra inlägg. Om att människor som har betytt väldigt mycket för en bara kan försvinna. Jag tänkte först och främst på en person när jag skrev det. Men när jag tänker efter så är det flera jag kan passa in på texten.
Jag skulle vilja kunna förstå hur så starka band bara kan försvinna, gå upp i rök. Jag har fått många nya vänner. Men det kommer ta tid att få det till samma grej som vi har haft. Jag tror förresten inte att det går. Varje människa är ju unik, ingen kan fylla dom personliga hålen som finns där. Det kommer inte vara du, eller du... Det kommer vara nya personer med nya, egna personligheter. Därför tror jag att man mår så dåligt när man förlorar någon man tycker om. För att hålen aldrig kan täckas igen. Kan inte ersättas, utan kan bara skapa nytt rum för nya minnen, händelser osv. När sen den människan kankse försvinner så står man där med ännu ett hål som inte kan fyllas...
Ha det bäst, peace
Vänner
Inte relationer i den benämning att man är tillsammans med någon, utan mer kompis, bekant osv. Jag har tänkt på hur det kan vara så att vissa bara klickar man med direkt, och med andra kan ta det ta flera år att verkligen komma nära, lära känna varandra på riktigt. När vet man att man känner en person "på riktigt". Det skulle vara bra om man kunde sätta en tidsgräns för hur länge det skulle vara och sen är man säker på att man kan prata med den människan, om saker man bara gör med sånna som står en närmast, bete sig så som man inte kan göra mot folk man inte rikitgt känner.
En till sak som jag har funderat på är hur en nära vän bara kan försvinna ur ens liv. Saker man har gjort, ord man delat i tron att det stannar hos den andra, sånna ord som man har aktat sig för att säga i rädsla att det är fel peron att säga dom till, hur kan den tilltron bara försvinna. Det man, oftast, under en lång tid har byggt upp, en mur med interna saker, ord som man menat innifrån hjärtat, hur kan det bara försvinna som om det aldrig funnits där..? Jag har sparat orden jag trodde var sanna och ibland tar jag fram och läser dom. Det är då saknaden kommer, att inte kunna säga allt, bara vara..
Detta är sånt som kommer upp i mitt huvud när jag gör nästan vad som helst föra att slippa plugga.. Intressant liv. Men nu ska jag iaf göra mig iordning för att gå på musikal. Den kanske väcker några intressanta tankar, den som lever får se.
Ha det bäst, peace
