nicolenosslin

Idag har jag varit på Kolmården. Så otroligt skönt att bara kunna vara ute och inte behöva tänka på något annat än att bara vara. Jag lyckades att för några timmar släppa allt som har med utsparken (förutom ca. 50 sms med människor som har haft 1000 frågor), skolan och andra otroligt tids- och energikrävande saker.. Den världen skulle jag vilja stanna i. Inte för alltid, bara för ett tag. Till allt har lugnat ner sig..

Jag grät, och vi kysstes...
Jag vet inte hur lång tid till jag kommer orka. Min kropp har sagt ifrån för länge sen. Jag borde kanske lyssna på den. Men va fan, vad gör man inte för bra betyg.. Det finns tydligen inga gränser.. Och vad är det som händer..? Mitt hjärta och min gärna har startat ett fett stort inbördeskrig mot varandra.. Igentligen har det hållt på ett tag.. I snart 1 ½ år.. Det är alldeles för lång tid.. Jag borde inte ha gjort som jag gjorde, men vad hjälper det att jag säger det nu..? Ingenting.. Jag har inte velat erkänna det förut.. Inte för nån annan, men framförallt inte för mig själv.. Men det är så att jag... jag älskar dig så jävla mycket! Fan!

Tack mina underbart fina vänner för att ni alltid finns, jag älskar er mer än vad alla ord någonsin skulle kunna komma i närheten av att beskriva!

Ha det bäst, peace!