Först då kan jag andas
Inatt förändrades allt. Jag kan fortfarande inte fatta det.. Men jag ska vara stark.
Trots tårar, tankar och 0 timmar sömn inatt så har dagen faktiskt varit helt okej. De sjuka mängder regn som har öst ner över Norrköping har döljt mina tårar.. Skit samma, jag ska fan inte va deppig nu.!
Jag börjar om.. Jag har varit på möte på Fu angående studiecirkeln och allt är klart nu, vi sätter igång nästa vecka. Lycka! Jag har dansat, lite mer än jag borde känner jag nu. Blev tre timmar, så himlahimla underbart. Ännu mer lycka!
Det är häftigt att man, trots att man är så himla olika, kan ha så mycket gemensamt. Eller snarare ha något gemensamt, men brinna så starkt för det tillsammans. Det spelar ingen som helst roll vem du är, det är så jag skulle vilja ha det jämt. Så som dansen är, för mig, så skulle jag vilja att hela världen funkade. Each-one-teach-one. Skulle inte det va ganska schysst..? Du behöver inte använda dig av ord för att människor ska förstå. Du behöver inte ha de dyraste sakerna för att bli accepterad, bara du har viljan. Det är inte dyra saker som ger värde, det är vem du är. Jag tror att alla på jorden skulle må en smula bättre..
