nicolenosslin

Det är måndag och jag är trött.. Astrött! Det var en dålig dag. Att helgen var väldigtväldigt bra kan ju iofs ha med saken att göra. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.. Så det får väl bli dessa fantastiska, kryptiska och kursiva raderna igen.

Just det..
Helgen var mycket fin.. Det gör mig glad,
men självklart så kunde det inte stanna
där. Självklart så gör det mig så jävla
rädd också. För tänk om det blir fel.
Tänk om det inte är så som jag har
upplevt det. Tänk om det bara är jag
som har vart med i någon slags
glorifierad verision av verkligeheten.
Tänk om jag gör samma misstag igen.
Fast den här gången skulle det vara
värre. Som en mycket fin vän sa till
mig idag.. "Jag har aldrig sett dig så
här". Nae, det är nog sant.. För jag
har aldrig upplevt samma grej, inte
ens i närheten.. Jag vet ju att jag inte
borde hoppas... Att det blir så dumt då..

Frågan är om jag ska dra nått över mig, somna, och hoppas att morgondagen blir bättre än idag. Man kan ju alltid önska, men jag vet att det inte kommer bli så. För imorgon är det minnesstund... Jag vet inte hur jag ska klara av det..  Usch, vad synd man kan tycka om sig själv.. Ska nog sluta med det, och kanske skriva en text till det instrumentala stycket jag har skrivit.. Aja, det är sånt som märks..

Ha det bäst, peace