nicolenosslin

Jag ska försöka skriva ett väldigt positivt och glatt inlägg den här gången... Vi får se hur det går.

I fredags var det Dansens dag, vilket betydde ca. 6 timmars dans. Det är så jag skulle vilja ha det, dansa, sprida kärlek och glädje, jämt.
Valborg spenderades med mina otroligt fina vänner. Vi grillade, skrattade, pratade om allt mellan himmel och jord (och lite till), värmde oss framför brasan, åkte taxi och hade sådär allmänt jättebra. Wixus, Sara och jag sov hos Sara och vi/jag åt alldeles för mkt godis, såg på film och var allmänt smysiga. Helgen har, trots den förjävliga början på veckan, varit jättejätte bra tack vare er, mina finaste vänner ♥ 

8 dagar... Det är 1 vecka och 1 dag. 192 timmar. 11 520 minuter. 691 200 sekunder. Så länge har jag aldrig trott var möjligt för dig att låta mig vara. Kanske har du äntligen förstått.. Eller inte haft tid. Det spelar inte så stor roll för mig, huvudsaken är att ditt namn inte har dykt upp i min telefon en enda liten gång på 691 200 sekunder. Kanske kommer det aldrig mer dyka upp.. Kanske, bara kanske kommer jag kunna radera allt och gå vidare. Det gäller att leva med hoppet, det kan förstöras. Men det kommer finnas där till nästa gång.. Nästa gång jag blir sådär otroligt, onödigt, dumt... lycklig... över att ditt namn visas på min skärm..

Ps.Emma, om du läser det här så tycker jag att du ska säga till ditt imunförsvar på skarpen så jag kan träffa dig snart och du kan dansa.. Så det så! Puss älskar dig <3 Ds.

Ha det bäst, peace!