nicolenosslin

Ännu en skolvecka tar sin början, och ännu en gång känns allt så mycket.. Mycket att plugga på, mycket att tänka på, mycket att inte tänka på osv,osv..

Även fast vi precis har haft lov så skulle det va så otroligt skönt att bara åka iväg nånstans. Släppa allt som händer i ens liv och bara lämna allt för en stund. Få leva i nuet och bara va. Jag vill ha värme och lugn. Få uppleva nya saker, se nya platser och bara bryta mig loss från kyla och rutiner. Damn, vad jag vill tillbaka till Kroatien!
Jag vill dansa på stranden, äta på mysiga fina resturanger, träffa människor jag aldrig nånsin träffat. Det är konstigt hur man kan längta bort så mycket. Även fast jag har det ganska bra här. Fast allt är ju relativt antar jag, och människan har väl alltid varit sån.. Man tänker inte på hur det skulle vara om sakerna, människorna.. whatever, försvann. "You don't realise what you have before it's gone" 

Ett ord, eller saknaden av ett enda litet ord
kan vända på så mycket. Vända ens liv upp-och-ned.
Det är bara jag som kan stoppa det, nu är det nog.
Måsta va stark och göra det som är rätt, det som jag
borde gjort så fort jag fick veta. Veta allt jag inte ville
höra, eller acceptera..