Breakdance, not hearts
Jag är trött. Trött på skolan, trött på mig själv och trött på dig.
Skolan flyter väl på helt okej igentligen, antar att det bara är ett lite breakdown jag går igenom just nu. På tal om breakdown... Breakingen har blivit inställd pga för nåra anmälda, kul grej. Nu måste jag välja om jag ska sitta och åka till Linköping varje söndag kl. 6 (sugande tid!), gå en annan kurs eller inte dansa på den tiden alls. BESLUTSÅNGEST!
Jag är trött på mig själv för att... Jag vet inte ens hur jag ska förklara. Jag blir liksom irriterad på mig själv för att jag hanterar vissa saker på ett inte så bra sätt. Har en känsla inom mig som jag bara vill kunna kasta bort. Men det går ju såklart inte, det hade ju varit för enkelt... Aja, hur som haver så överlever jag, och det är ju bra.
Jag förstår inte hur du tänker. Eller joo, jag förstår hur du tänker, jag vet exakt hur du tänker. Men inte hur du medvetet kan göra det. Jag fattar inte varför du inte bara kan lyssna på mina ord och ta till dig dom. Orden som jag så många gånger tagit mig mod till att säga, som du spelar att du bryr dig om. Jag tror att igentligen betyder inte jag ett skit för dig.. Jag är bara en pjäs i ditt jävla spel.. Den enda skillnaden är att du inte slänger bort mig när jag är utspelad. Du håller kvar mig, och kommer troligen göra det så länge pjäsen, jag, inte förstörs.. Jag är en pjäs som är så kantstött av dig att du inte borde vilja ha mig längre, du borde kasta bort mig. Men ändå finns det nått som håller mig kvar vid dig, och dig vid mig.. Fan, jag får ju inte tänka så... 
Nu ska jag försöka blir klar med Engelskan för att sen börja med historia... Kul? Inte värst, men det måste ändå göras.
Ha det bäst, Peace
