Follow your dreams, reach your goals
Nu är det såhär att jag inte riktigt kännt att jag har haft nått att skriva om.. Men när jag tänker efter så har det ju faktiskt hänt en hel del. Jag har fyllt år, varit på Erik Hassle spelning, bio och utebio med fina människor, dansat överallt, bl.a på tak, varit på sjön.. Jaa, listan kan göras lång. Lite av anledningen till varför jag gör detta inlägg är för att jag känner att jag måste få skriva av mig om en sak.. nämligen.... *surprise* dans.
Igentligen så är det fel av mig att försöka beskriva det med ord, det kommer aldrig gå att göra det rättvist.. Men jag gör det iaf. Jag började tänka på det när jag och en kompis efter en dansklass gick och diskuterade hur många olika ställen i kroppen vi hade ont i. Det blev en hel del... Det konstiga är att vi framkallar allt det här själva. Vi sliter på våran kropp, mer än nödvändigt, helt medvetet. Vad är det som kan göra att en människa väljer att göra så.. Joo, den lyssnar på sitt hjärta. Som så många gånger förut så vinner hjärtat. Känslan när man kan uttrycka sig utan att göra ett ljud, få alla att känna samma sak som du själv. Känna en sådan samhörighet, även fast man inte känner människorna runt en igentligen. Känna musiken tillsammans, jobba hårt med olika saker för att tillslut nå ett gemensamt mål.
Dansen hjälper mig att andas, att leva. Utan den vore jag så mycket mindre som människa. Så många gånger den har hjälpt mig, rent utav räddat mig. Det skulle inte gå utan...
Dans, för mig, är så mycket mer än ord kan beskriva. 
Ha det bäst, peace! =D
