Hope
Nu har skolan dragit igång på riktigt, skönt. Det känns faktiskt bra att få lite rutin på saker igen. Jag älskar Fmg, trots allt som har hänt nu. Jag väljer att inte tänka på det.
Igår dansade jag en underbar klass, American Contemporary. Det var helt bäst meeeeeeen... Det finns en hake. Ofc... Jag hade nästan redan bestämt mig för att jag skulle dansa street, breaking, modern och jazz. Nu är jag inte alls säker. Försöker att väga för och nackdelar mot varandra, men eftersom det handlar om dans så är ju allt positivt.. Förutom att jag inte kan dansa så mycket som jag vill. Det suger, för det är alltid lika svårt att välja, varje jäkla termin. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig nu, har ju dansat ett tag liksom. Men nej, så lätt skulle det inte vara. Suck!
Ungefär tre sekunder... Så lite tid fick min värld att för en liten stund bli en väldigt ljus plats, sjukt. Jag tillåter inte mig själv, vågar inte. Rädd för att det ska bli samma sak, samma jävla skit. Jag tror inte det, hoppas inte. Man vet aldrig... Återigen är det det som gör att det suger att inte kunna läsa tankar. Jag dansade och tänkte på dig. Var nära på att gråta, men kunde inte. Allting blev så starkt. Om jag bara vågade...
Even if the rain would fall down on me
I wouldn't let it wash the feeling away...
Ha det bäst, peace =)
