Vad är jag då..?
Spenderat helgen med mycketmycket dans och en vän som jag har alldeles för lite tid att umgås med!
Japp, helgen har verkligen gått i dansens tecken, vilket inte är mig emot. I fredags var jag och Emmi och såg Haze, en föreställning som Skånes dansteater sätter upp på Östötateatern. Mycket bra mycket bra måste jag säga! Har fått så sjukt mycket inspiration till att koreografera till musikalen nu =) Det var helt underbart att under nästan två timmar få trollas med in i dansens underbara värld (oj vad detta kommer bli flummigt, menmen..) Det är något som inte ens går att förklara, något som sker utan att man riktigt vet vad det är. Något som får en att tänka, eller att inte tänka. Det är dans, och dans är underbart, för mig.
Tack vare dansen så har jag under en kort period fått höra samma sak från två olika personer. Dom sa till mig, "Nicole, jag beundrar dig". Det är stort, och jag brukar tänka på det ibland, när jag känner att jag är stressad eller inte mår så bra. Jag tror inte de här personerna inser hur mycket det faktiskt ger..
Men det är sant, vad skulle jag vara utan dansen? Jag skulle ha sämre betyg, jag skulle antagligen vara tjockare, jag skulle inte träffa lika mycket människor som brinner för samma sak som jag, jag skulle antagligen vara ett nervvrak.. Det är bara några av de oändligt många sakerna som skulle hända om dansen försvann. För jag är dans. Därför är jag så rädd att den ska försvinna, för om den inte finns kvar,den kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta men, om den inte skulle finnas kvar fysiskt så skulle inte längre jag vara jag.. Låt oss bara hoppas att den dag det händer att jag lyckats hitta något mer som gör att jag inte förlorar mig själv helt.
Oj, detta kommer bli ett långt inlägg, men jag orkar inte bry mig så mycket.. Jag tänker att när jag ändå är inne på dans så kan jag fortsätta att berätta att jag hade rep idag. 10-16, det var inte jätte party att börja så tidigt en söndag kan jag lova. Men jag tog mig igenom dagen, även fast jag nu är helt slut i både hjärna och muskler!
Något jag har märkt under den här tiden jag har varit med i projektet är att det finns så många fler "världar" än vad jag lever i. Idag var det som om jag var med i en amerikansk highschool-film där alla cheerleaders är as-bitchiga mot alla dom tycker är sämre. Haha, helt galet. Jag var nära på att skratta högt rakt ut men fick blunda och andas djupt ett par sekunder för att inte behöva springa ut från studion. Det var ganska roligt och det slog mig att det faktiskt finns sånna människor i verkliga livet, inte bara på film.
Jag tänkte gå samma väg idag men jag hittade inte.
Tänkte att det kunde vara lite roligt att se om det är
samma sak nu. Jag hittade inte för det var mörkt.
Nån dag ska jag gå där när det är ljust, så jag kan
se om det är någon skillnad..
Om ni nu mot all förmodan har läst er ända ner hit så kan jag tala om att jag ska gå igenom en rejäl stretch för att i huvud taget kunna komma upp från sängen imorgon. Tagga måndag och skola, eller? Men men, det ska nog gå det med.
Ha det bäst, peace
Japp, helgen har verkligen gått i dansens tecken, vilket inte är mig emot. I fredags var jag och Emmi och såg Haze, en föreställning som Skånes dansteater sätter upp på Östötateatern. Mycket bra mycket bra måste jag säga! Har fått så sjukt mycket inspiration till att koreografera till musikalen nu =) Det var helt underbart att under nästan två timmar få trollas med in i dansens underbara värld (oj vad detta kommer bli flummigt, menmen..) Det är något som inte ens går att förklara, något som sker utan att man riktigt vet vad det är. Något som får en att tänka, eller att inte tänka. Det är dans, och dans är underbart, för mig.
Tack vare dansen så har jag under en kort period fått höra samma sak från två olika personer. Dom sa till mig, "Nicole, jag beundrar dig". Det är stort, och jag brukar tänka på det ibland, när jag känner att jag är stressad eller inte mår så bra. Jag tror inte de här personerna inser hur mycket det faktiskt ger..
Men det är sant, vad skulle jag vara utan dansen? Jag skulle ha sämre betyg, jag skulle antagligen vara tjockare, jag skulle inte träffa lika mycket människor som brinner för samma sak som jag, jag skulle antagligen vara ett nervvrak.. Det är bara några av de oändligt många sakerna som skulle hända om dansen försvann. För jag är dans. Därför är jag så rädd att den ska försvinna, för om den inte finns kvar,den kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta men, om den inte skulle finnas kvar fysiskt så skulle inte längre jag vara jag.. Låt oss bara hoppas att den dag det händer att jag lyckats hitta något mer som gör att jag inte förlorar mig själv helt.
Oj, detta kommer bli ett långt inlägg, men jag orkar inte bry mig så mycket.. Jag tänker att när jag ändå är inne på dans så kan jag fortsätta att berätta att jag hade rep idag. 10-16, det var inte jätte party att börja så tidigt en söndag kan jag lova. Men jag tog mig igenom dagen, även fast jag nu är helt slut i både hjärna och muskler!
Något jag har märkt under den här tiden jag har varit med i projektet är att det finns så många fler "världar" än vad jag lever i. Idag var det som om jag var med i en amerikansk highschool-film där alla cheerleaders är as-bitchiga mot alla dom tycker är sämre. Haha, helt galet. Jag var nära på att skratta högt rakt ut men fick blunda och andas djupt ett par sekunder för att inte behöva springa ut från studion. Det var ganska roligt och det slog mig att det faktiskt finns sånna människor i verkliga livet, inte bara på film.
Jag tänkte gå samma väg idag men jag hittade inte.
Tänkte att det kunde vara lite roligt att se om det är
samma sak nu. Jag hittade inte för det var mörkt.
Nån dag ska jag gå där när det är ljust, så jag kan
se om det är någon skillnad..
Om ni nu mot all förmodan har läst er ända ner hit så kan jag tala om att jag ska gå igenom en rejäl stretch för att i huvud taget kunna komma upp från sängen imorgon. Tagga måndag och skola, eller? Men men, det ska nog gå det med.
Ha det bäst, peace
Kommentarer
Trackback
