>

Allt som inte är nu är historia

Nu efter 9 timmar tillåter jag mig själv att ta en paus från pluggandet och försvinna in i bloggandets värld för en stund. Herre vad poetiskt det där blev då.. Jaja..
Jag vet inte vad jag ska skriva förutom att jag är så in i (något väldigt fult ord) trött på historian... Det blir väl som vanligt att jag luftar mina tankar lite..

Jag vill inte gömma mig. Jag vill vara nöjd. Det känns som att du skulle varit här då. 
Varför jag, och varför du? Du som är finast, och så jag... Aldrig mer du, det var vad
jag lovade mig själv. Lika snabbt försvann det. In i dimman, men aldrig ut. Försöker
att övertyga mig själv men misslyckas igen. Jag försöker gömma mig, för mig själv 
och för tanken. Gömma mig, men måste hela tiden tjuvkika för att se om du är där...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0